ourtripdownunder

Då var vi hemma på svensk mark och har så varit i två veckor. Det är otroligt skönt att vakna i vår säng i våra lakan, dricka kaffe från vår maskin i våra koppar. Det har varit intensivt resande och det har varit härligt, men det är skönt att bo hemma igen. Det är något visst med det där att öppna dörren till sitt hem efter semestern. Borta bra men hemma bäst heter det ju.

Blev resan som vi hade hoppats då? Njae, inte riktigt. Vi hade ju räknat med att vara i Australien till 5 juni och sen resa runt lite i sydostasien. Nu åkte vi i mitten på april och fick därför lite mer tid att resa på. Vi räknade inte med att det skulle bli sådant oväder och översvämningar som det blev. Nu återhämtade sig delar av Queensland rätt fort, men de fick en finanskris som heter duga tack vare det. Folks hem är förstörda, företag är bortspolade, priser på mat skjuter i höjden osv osv. Därför åkte vi, för att vi kunde och vi hade inte råd att stanna.

Sydostasien var härligt. Thailand är ju alltid ett säker kort, där vet man att man trivs. Människorna är trevliga, maten är toppen och kulturen är underbar. Malaysia var väl sådär när vi var där, men nu i efterhand när man tänker efter så var det ett roligt land att ha besökt. Vi skulle nog inte åka dit igen men just det att man varit där och upplevt landet räcker. Dessutom så blir minnena lite kantputsade ju längre tiden går, så om ett år är det säkert bara det fantastiska vi minns. Indonesien var nog samma känsla som Malaysia. De påminner väldigt mycket om varandra, både i kultur och i språk, men att Malayerna har lite hetsigare och barskt sätt.

De har alla vackert landskap och visst förstår vi de som säger att de är underbara länder att vistas i, och det är de - bitvis. Men när man skrapar under ytan så är det dessvärre länder som inte vet hur man tar om hand om sin natur. Det är massor av skräp på de flesta stränderna (utom på lyxhotellens strip) från lokalbefolkningen som kommer till strandenför att titta på solnedgången med sin familj och har picknick men sen "glömmer" att ta med sitt skräp. Vad tror ni händer vid högvatten? Det slängs skräp ut från bilar, mopeder, folk på gatan osv. När man ser det så får man en liten tår i ögat.
Här hemma så källsorterar vi, vi kör energisnålt på allt och det är grönt tänk hela vägen fram. Så kommer man dit och man känner nästan för att ge upp. Vad vi gör är en fis i havet om man ser vad som sker runt om, och målet för en grön planet känns inte som att det ligger runt hörnet. Så glöm inte de tre R:n. Reduce Reuse Recycle!!

Men samtidigt måste jag faktiskt ge deras regeringar (om det är dom som ordnar vet jag i och för sig inte) en liten klapp på axeln så helt mörkt är det inte. Det finns på de flesta ställen där vi varit, australien och asien, papperskorgar för återvinning. Bredvid de vanliga "släng allt som ska slängas" korgar så finns korgar för metall och plast (ex läskburkar och plastflaskor). Det finns ju inte här, men det borde det! Det betyder ju inte att de används av befolkiningen, men likväl DE FINNS!

Allt vi har sett, allt vi har gjort känns som det har präglat Moas sätt att vara. Hon är väldigt glad, pratar massor och är väldigt tillfreds med allt. Hon har fått sitt rum inrett med hennes leksaker som hon älskar. Hon kan sitta där och prata med allt som finns där. Så samtidigt som jag tror att hon har haft roligt på resan så känns det som att även hon är glad att vara hemma. Hon går omkring och ser ut som att hon "kommer ihåg" att hon varit här förut. Det finns något bekant i hennes blick.

Det varit fantastiskt att få se allt vi har gjort och träffa alla de olika människor på vägen, och vi skulle rekommendera alla som hade chansen att göra det! Tänk Moas pass, det är fullt med stämplar från platser som inte ens hälften av de jag känner har. Hon har varit på vingårdar som folk drömmer om att besöka, och hon har skaffat sig en fanclub runt i världen som älskar henne.

Det är toppen att vara hemma men samtidigt känns det lite konstigt att inte vara på resande fot. Man hör folk prata om semesterresor och man får den där känslan "åh det skulle vara kul att åka någonstans" igen. Så vem vet, kanske åker vi snart igen. Men just nu njuter vi av den svenska "sommaren" och att bara vara.



Tack för att ni varit med oss på resan, det har varit ett sant nöje att dela den med er. Vi hoppas att ni vill följa med oss nästa gång.

Kramar från era globetrotters!!

Nu har vi varit i Singapore i två dagar. Det är en härlig stad men när man vet att man är här på mellanlandning så känns det som att man ändå inte kan njuta riktigt.

Vi har passat på att bo i Chinatown denna gång och det är ett otroligt härligt område med vackra gamla hus och massa roliga affärer och restauranger. Det är även skillnad i priset på mat där i jämförelse med övriga stan så det gillas!

Vi åker till flyget om 45 minuter men vi tar en promenad längs med floden innan det. Så snart ses vi på svensk mark igen.

Kramar från oss till nästa gång

Idag var det regn när vi vaknade och det var väl inte riktigt det vi önskade så här på vår sista dag. Men upp och äta frukost sen ner i poolen. Regnet hade slutat när vi ätit klart. Moa och jag badade ett tag medan Mattias pluggade lite. Det var ite kallt i vattnet och det blåste rätt rejält men solen kom fram då och då och värmde på rätt bra.

När Moa skulle sova middag så gick vi tillbaka till rummet och packade i ordning våra väskor för att sedan ta den där promenaden på stranden som vi skulle gjort igår. Det blåste på bra, men molnen hade skingrat sig och solen hade kommit fram. Så det var bara att sträcka på armarna och sola de sista timmarna som gick.

Vi gick och åt en lunch med Moa sovande i vagnen så äntligen fick vi båda äta varm mat. Efter våra fyra timmars promenad så var det dags att röra sig tillbaka.

Här är vi nu på hotellet och väntar på att taxin ska komma för att ta oss till flygplatsen. I morgon är vi i Singapore igen och stannar där i två nätter. Den 29 är det klockan 23.30 dags att sätta sig på flyget hem till Sverige. Det ska bli så skönt att komma hem nu tycker vi alla tre!

Hej då från Bali och kramar till er alla från oss

Vi vaknade igår morse och insåg att någon solig promenad på stranden lär vi inte få. Det var mulet och regnet hängde i luften. Så vi hoppade in i en taxi och åkte till Kuta. Det var en lite annorlunda stad än Tanjung Benoa där vi bor nu. Det var massor av folk, bilar och framförallt mopeder överallt. Tom på trottoarerna åkte mopederna. Det tutas konstant om du är ivägen, när de vill att du ska veta att de är bakom dig, om de har en mopedist framför sig eller bara för att de känner för att tuta. Man blir lite smått tokig efter ett tag.

Vi började dagen med att gå längs med stranden och njuta av den sol som fanns där. Det var molnigt där också men betydligt lättare moln. Moa och jag gick i och sköljde av oss lite (Moa tycker sand är jättekul att hälla på hela sig). Det var ingen vidare värme i vattnet så det blev ett snabbt dopp av arg Moa.

Det var en surftävling som pågick så det var rätt många som stod på stranden, och självklart var det försäljare till tusen. Det är bara snällt och vänligt säga nej tack, men även där så blir det svårt att le till slut. Har man lust att köpa så hittar man strandklänningar, saronger och linnen för en billig peng. Massage, manikyr, pedikyr och hårflätning går också att få på var femte meter. Om man vill...

Balineser är ett övervägande hinduistiskt folkslag och väldigt trevliga, men när det kommer till de lokala affärerna så krockar lugnet med försäljaren och de blir lätt påflugna och talar gärna om vad du ska köpa även om du så inte har sagt något. Så vi gick fort genom den stora köpgatan och gick vidare mot andra områden. Vi kom till en galleria där vi tog en kaffe och gick omkring en stund. De hade många roliga butiker som säger sig vara äkta vara, men så står det utanför liknande korvstånd med likadana produkter som man ser så klart är kopior. Så, frågan är är det det äkta i butiken eller kopior där också?

Sammanfattningsvis så var det väl inte så som man trott att det skulle vara. Vi visste att det skulle vara dyrt och många australienare, men man blir alltid lika förvånad med facit i hand. Fulla australienare gåendes överallt med öl i händerna, byggnationer av mastodonthotell överallt och igen de där förbannade mopedisterna. Så charmigt; nej inte riktigt. Kul om man var 20 utan barn; absolut! Men vi har varit där och det var i det stora hela en rätt så avslappnad dag. Det var roligt att se hur det såg ut i Kuta, och det var ännu skönare att komma tillbaka till hotellet på kvällen. SÅ lugnt och skönt och inte fullt så mycket tutande.

Massa kramar från oss!

Idag vaknade vi rätt tidigt och gick därför upp och åt frukost. Mattias och Moa hoppade i poolen och badade medan jag gick och handlade lite. Sen fick Mattias ligga och sola på solbädden medan jag och Moa gick runt på gräset och ner på stranden. När Moa ledsnat på det satte vi henne i vagnen och gick en promenad ner på strandpromenaden.

Vi bor väldigt fint och mysigt oc när går man längs med stranden så går man förbi de riktigt stora resorten som The Westin, Hilton, Grand Hyatt, Club med osv. Det var säkert sex eller sju ställen som hade uppställt för bröllop under eftermiddagen, och de ligger perfekt för ändamålen. Men det till trots, det är kul att titta på det stora schabraken och känna att vi bor rätt mysigt där vi bor idag. Litet, romantiskt och på stranden. Helt perfekt!

Det tog oss ca fem timmar att gå ner och tillbaka. Vi skulle gå till ett litet område söder på udden och äta lite lunch men vi kom inte så långt. Vi hamnade på en handelsplats uppbyggd för de fina hotellen. Det var mysigt men kändes inte så äkta med tanke på vad vi såg igår. Vi åt lite lunch och tog en kaffe på Starbucks och vandrade sen sakta tillbaka.

Moa var så trött när vi kom tillbaka att hon somnade klockan 18. Förkylningen tar de mesta av krafterna för både Mattias och henne så det är skönt att hon sover. Förhoppnigsvis vaknar hon snart så hon kan få lite välling.

I morgon tar vi samma tur igen för det är så mycket skönare att gå än att ligga stilla på en solstol. Så vi återkommer då!

Kramar till er alla och glad midsommar (lite sent kanske)

Igår på midsommarafton hyrde vi en bil och åkte ut på utflykt. Vi åkte upp mot bergen och tittade på alla risfält och hantverksbutiker som finns där. Det var bara fyra mil vi skulle ta oss, men med trafiken så tog det tre timmar att ta sig dit. Så klaga aldrig på stockholmstrafiken.

Det var väldigt fint och vi stannade till lite norr om en stad som heter Ubud för att äta lunch. Vi satt i en liten hydda på kuddar och åt med utsikt över de stora risterasserna. Det gick väl sådär kan vi erkänna att få Moa att sitta still och äta. Vi åt upp och åkte neråt igen för att titta lite i butikerna. De har massor av otroligt vackra träprodukter såsom dörrar, möbler, statyer osv. Det är ju inget vi kan ta med hem, och resten av sakerna var fina men vi vill köpa balinesiska masker inte amerikanska indianmasker eller figurer av afrikanska djur. Vi tittade och gick tomhänta därifrån.

Vi åkte till staden Ubud för att titta lite där. Det är staden dit västerlänningar som flyttar hit gärna bosätter sig i. Visst kan man förstå det för den är fylld av yogainstitut, klädesbutiker, hälsocaféer, restauranger och diverse hantverksbutiker. Kul att titta på men inget som vi kände vi måste ha. Vi köpte en söt klänning till Moa och varsin glass sen åkte vi därifrån.

Härifrån var det meningen att vi skulle åka till Kuta för att lägga oss på stranden resten av eftermiddagen. Men det ska ni veta, jag är en helt värdelös kartläsare och det i kombination med att kartan var värdelös gjorde att vi aldrig kom dit. Vi körde bakom, förbi och kom till flygplatsen istället. Det var på vägen mot där vi bor så vi åkte till hotellet istället. Vi hade båda hemska huvudvärkar och Moa var trött så vi  åt lite middag på stranden och sen gick vi och la oss.

All in all var det en härlig dag trots felorientering, huvudvärkar och ickeshopping.

Kramar från oss så länge

Så, då var även Mattias förkyld. Bihålorna och öronen är svullna på honom. Usch, jag som hoppades på att de skulle klara sig. Det är halstabletter och näsdukar som är förbrukningsvaran för stunden. SKa gå och köpa lite te till Mattias snart så han piggnar till lite.

Igår tog vi en sen middag på en mexikansk restaurang. Lite Fajitas till mig, Enchiladas till Mattias och spagetti Carbonara till Moa. Det var väldigt gott, och det slank även ner en Balinesisk öl till det. Gott gott.

Idag har vi legat vid poolen igen och tagit det lugnt. Mo6a har ju överskottsenergi för allihop trots förkylning så Mattias låg och vilade medan hon och jag sprang omkring. Nu har hon äntligen somnat.

Vi får försöka att undvika hennes normala sovtider nu eftersom vi snart kommer hem. Kan bli lite knepigt att sova för natten när klockan är 16 så vi drar på tiderna så mycket det går. Men det är en sak som är säker, rutiner är något som vår lilla dam mår gott av.

Men än så länge är det lite sola kvar som gäller innan rutinerna slår in, så till nästa gång! KRAMAR

Det gick inte så bra för Moa och förkylningen. Så idag ligger vi och tar det lugnt vid poolen. 29 grader och växlande molnighet.

Kramar

Vi bor på södra delen av ön i ett område som heter Tanjung Benoa. Det är massa hotell, restauranger, butiker och olika aktivitetscenter på promenadavstånd. Ja, precis som ett turistråde!

Vi bor på Royal Bali Suites and resort i ett jättefint hus. En soffhörna, jättefin säng, stort badrum med badkar och en härlig veranda. Det är precis på stranden, och det är otroligt lugnt och skönt. Perfekt avslut på en toppenresa.

Vi vaknade i morse och det var molnigt. Jaha, så mycket för solvecka. Vi gick och åt frukost och tänkte gå en sväng på strandpromenaden som går längs med alla hotell där vi bor. När vi kom tillbaka till rummet så hann allt spricka upp och solen kom fram. Då tog vi ett snabbt dopp i poolenoch sen promenerade vi.

Moa gör succé var hon än går. Alla vinkar och hon vinkar tillbaka och är hon på bra humör slänger hon med en slängpuss. Det är härligt att veta att hon inte är blyg.

Nu ligger vi och solar och har det gott medan Moa sover middag. Så kramar från oss så länge!

Förlåt för intensivt bloggande, men internet är inte helt lätt att komma åt där vi är. Nu väntar Bali! Adios så länge!

Då var vi åter i Singapore. Min hals är fortfarande taggtråd i så att svälja vare sig vatten eller mat är inte det lättaste. Nu har även Mattias börjat känna sig hängig och Moa nyser och snorar. Hoppas bara att de inte får min onda hals! Håll tummarna!

Vi bor på Marina Mandarin igen, den här gången med utsikt över Marina Bay Sands. Sist vi var här så märkte vi att det var en lasershow ackompanjerad av musik på där MBS ligger och ut mot floden. Det var jättehäftigt att se och vi undrade lite varför.

När vi satt i taxin denna gång på väg från båten så var det fyrverkeri där och vi frågade taxichauffören varför.
Han svarade "rehersal".
Vi tittade på varandra, "för vad?"
Han "varje lördag fram till independence day".
Vi "och den är?"
Han "6 augusti"
Vi "det låter som en lång träning".
Han "ja Singaporians har mycket förväntningar på sig, presidenten kommer så det måste vara perfekt på allt"
Känn ingen press alls!

Ikväll fick vi se lasershowen från fönstret och det är nästan så man skulle vilja vara här den 6 augusti. Bilder kommer snarast!!

Nu ska vi gå och sova hela sjuka familjen. Håll tummarna för att Moas öron håller för flygresan i morgon. God natt alla nära å kära så ses vi snart. Bara 10 dagar kvar.
Kramar så länge.

Idag är sista dagen på Bintan. Vi har ätit gott, solat och mått bra. Det är lite tråkigt för vi bokade färjan tillbaka till 17.35 så vi kunde sola hela dagen men det ösregnar. Vi packade ihop våra saker, hoppade i poolen med Moa en vända och gick sedan upp och åt. Moa somnade rätt fort så Mattias och jag kunde ägna oss åt var vi skulle spendera sista dagarna. Det blev till slut Bali som vi åker till på måndag i en vecka. Det är ett stort regnområde över Sydostasien och Kina som precis undviker Bali. Så nu fortsätter vi att relaxa på Balinesiskt vis. Men innan dess stundar två nätter i Singapore.

Kramar så länge

Hmm, man ska inte ropa hej tydligen. Jag har gått och fått någon tropisk variant på förkylning. Min hals är som jag hade halsfluss, min kropp är som jag haft influensa och jag går och fryser konstant i 30 graders värme. Hoppas inte mina två kärlekar får det här. Så om ni vill, tyck lite synd om mig så kanske jag blir frisk fort!

Vi bor på Nirwana beach club på Bintan i Indonesien. Det är soligt, vi bor på stranden och det finns en stor pool till Moa. Helt underbart är det. Vi bor i en stuga med dusch, toalett, AC och säng. Frukost ingår och intas på strandrestaurangen. Spartanskt och det påminner lite om en skärgårdsstuga. Precis lagom för oss tre.

De har ett litet zoo på området med två gigantiska jättepyton (tänk gammal telefonstolpe), en King cobra, massa kakaduor, papegojor, krokodiler, två gamar och en örn. Det finns ett område med elefanter, hästar som man kan ta en tur på stranden med.

Ön är ett populärt ställe dit Singaporianer åker på helgerna så man är rätt ensam att vara europé. Det mest positiva är att det finns många barn för Moa att ha skoj med. Idag gjorde hon sig vän med en pojke på 1 år och nio månader från Moskva som bodde i Singapore. De gick runt och tittade på löv och höll varandra i handen kramades sen hej då.

Senare på eftermiddagen träffade Moa en flicka från Singapore i poolen. Hennes familj hade hyrt en uppblåsbar vattenskoter med batteridriven motor som Moa fick åka på. Hon tjöt av skratt och ville absolut inte gå av. Det är så härligt att se henne så glad. Flickan som styrde var kanske sex år och tyckte väl inte det var lika roande när Moa greppade styret och bara körde runt runt runt runt i cirklar. Till slut fick Moa nog och hoppade helt iskallt i vattnet. Det är tur att hon är van vid vatten och att det var barnpoolen som är en halvmeter djup hon var i.

Vad vi ser om dagarna är turkost vatten, kritvit sand och gröna palmer. Vi tar det lugnt och hänger på stranden eller poolen mest hela dagarna. Kan inte bli bättre!

Till nästa gång, kramar från oss

Vi tog en tur ut efter frukost för att leta resor för de resterande veckorna. Det är inte lätt, men vi hittade en resa till Bintan i Indonesien som man kommer till efter en 55 minuters lång båttur från Singapore. Här är vi nu i tre nätter tom den 18. Efter det kollar vi på ny destination.

Så kramar från oss så länge!

Tågresan från KL till Singapore skulle tagit sju timmar. Dessvärre började det med att vara ca två timmar sent. Så vi kom fram halv ett på natten till hotellet och började därför dagen efter med att ta sovmorgon. Det kändes som det behövdes.

Det kändes skönt att vakna i Singapore. Det är en härlig stad, den är ren, den är full av vänliga och trevliga människor och det är genuint trevlighet utan att det känns som det krävs något i retur som på många andra ställen vi varit.

Vi gick ut efter frukost och letade resebyråer som kanske kunde hjälpa oss med en resa, och det gick väl både bra och dåligt. Mattias fick prata med resefolket och jag gick och lekte med Moa. Hennes koncentration är inte tillräcklig för att klara av reseplanering. Det blev karusell och lite spring fram och tillbaka. Vad resorna anbelangar så gav de oss en hel del förslag, men vi blev inte så mycket klokare av det tyvärr. Maldiverna, Mauritsius, Thailand och en hel del andra exotiska förslag men det kändes inte som det var något för oss. Vi har ju varit i Thailand och Mauritsius och Maldiverna ligger ju halvvägs hem så det är inte så aktuellt.

Efter en lång dags letande så gick Mattias till hotellet och kollade på nätet själv, medan jag och Moa gick till en liten lekpark inomhus med karuseller, rutschkanor och annat skoj för småfolket. Moa tjöt av glädje och sprang mellan alla saker och hann inte stanna mer än en halv minut per plats. Vet inte om hon trodde att sakerna skulle försvinna eller något, men vi hann stanna en och en halv timme innan jag såg att hon började vackla av trötthet. Trots det så var det starka protester när vi skulle gå. Vi gick tillbaka till Mattias och gick iväg till marinan för att äta lite mat. Sen tog vi oss tillbaka och sov en stund.

Så till nästa gång, KRAMAR från oss!

Bussresan från Penang tog fyra och en halv timme. Moa sov tre timmar och femton minuter av dom. Så turisterna som satt bakom oss (tre fransmän som suckade högt när de såg Moa) fick andas ut. Hon var jättelugn även efter hon vaknade, så även vi kunde andas ut.

När vi kom tillbaka till Sheraton där vi bott när vi varit i KL, sprang Moa direkt fram till fiskdammen de har. Hon vinkade glatt till personalen som verkligen älskar henne. De kommer ihåg henne och rusar fram för att krama henne. Inte alla men det är en liten grupp som verkar jobba jämt när vi är här så man känner sig nästan som hemma.

emskt att säga men det är det närmaste hem vi haft sedan Australien. Tur att det är ett fint hem man har! Vi var på marknaden i China town och kollade lite på alla saker som finns. Efter ett tag så började det bli varmt och Moa skruvade på sig. Hon får inte gå själv för det är för trångt och för mycket folk. Så jag och Mattias fick bära omkring på henne varvat med hennes vagn. Som vanligt hittar man allt skräp som man kan tänka i alla stånden. Det är en väldigt stor marknad, så det tar en stund att gå igenom hela.

Folk här nere är väldigt ta-iga och älskar att peta på Moa som är så vithårig, blåögd och vit i hyn. Till en början har det varit okej, men igår ville vi bara skrika till alla som tog och pockade på henne "sluta peta på vårt barn!!!!!!" Det är vilt främmande folk på gatan som kan komma fram och peta henne på kinden och det börjar bli tröttsamt. Så det ska bli skönt att åka härifrån i morgon.

Vi tar tåget tillbaka till Singapore i morgon, och jag kan säga att vi båda längtar dit. Det kommer bara bli ett par nätter för sedan bär det av vidare till solen. Så nästa gång vi hörs är i Singapore.

Många kramar till er så länge!

Så, från att ligga vid poolen hela dagen var det dags för utflykt. Det var lite halvmolnigt så vi bestämde oss för att åka till Penang Hill med linbanan.

Vi tog oss till jettyn som ligger ca 30 minuter med buss från där vi bor. Byta buss till den som tar oss till berget. Bussturen kostar oss ca åtta kronor enkel resa och det funkar väldigt bra jämfört med de övriga ställena vi varit på. Det är heller inga häng-dig-nånstans-på-bussen-så-får-du-plats utan det är hederliga Scania bussar! Pluset är att man får se delar av ön som man inte sett annars.

Toppen på Penang Hill är 800 meter över havsytan. Turen upp tar ca fem minuter i brant backe. Det är grönt runt omkring och ett par gigantiska lyxhus som man åker förbi. När man kommer upp till toppen har man en väldigt bra vy över ön. Det finns ett litet ställe där man kan köpa mat för nästan ingenting, det finns ett litet tält där du kan handla prylar och ett café som har den enda engelska trädgården i Penang. Det var jättefint och härlig utsikt.

Men, ja det finns ett men, maten var väl sådär, servicen var obefintlig (vi pratar fin servering med vita dukar och linneservetter så man kan kräva lite grann) de glömde bort min mat men försökte tala bort det och skyller på köket. En enkel kycklingsmörgås med pommes frites ska inte ta en halvtimme, såvida de inte nackar kyckling på bakgården. Det satt ett par några bord bort och tittade/lyssnade på någon form av malaysisk idoltävling på deras mobil, och dessutom så passade himlen på att öppna sig när vi var där. Så ja utsikten var fin, men upplevelsen var väl inte riktigt vad man hade hoppats.

Turen ner gick fort och man hann inte se något för det var så mycket folk. Fast vi såg en stor spindel när vi kom av tåget, vem vet det kanske var den där tarantellan som skulle bo här. Så nej, vi skulle väl kanske inte rekommendera en trip upp som det ser ut nu.

Nu sitter vi och planerar resan tillbaka till KL och var vi hamnar sedan. En sak är klart i alla fall, vi vill ha solsäkert!

Kramar från oss så länge

Båtresan hit tog två timmar lite drygt. Det var lite regn när vi åkte så man hoppades att båtresan skulle bli lugn. Det blev den. Moa somnade efter ca 15  minuter (som alltid i motordrivna fordon).

På vägen hit så såg Mattias något som kom upp från havet. Jag tittade också ut och såg något gigantiskt komma upp till ytan och blåsa ut vatten. Gissningsvis så var det en val (valhajen passade i storlek och de simmar här ute) men vi hann inte se helt klart. Kul var det i alla fall!

Vårt hotell ligger precis vid havet och rummet har utsikt mot detsamma. Det är skollov till på tisdag (har varit i en och en halv vecka) och kungen har födelsedag idag vilket betyder att det är också långhelg för malajerna. Det betyder också att det är och har varit fullt med barn överallt på hotellen vi bott på. De har inte samma uppfattning på vad hänsyn är så ett hett tips om ni skulle komma hit, kolla upp skolloven först!

Vi har legat i poolen hela dagen och lekt i lekställningen som finns på området. Vi började i havet men Moa skrek och ville inte vara där utan spatserade med bestämda steg till poolen. Där hittade hon massor (verkligen massor) av barn att leka med. Vissa tyckte nog inte det var så roligt för hon är så liten. Det var i alla fall en koreansk flicka på sju år som hette Som Yum Lee och hennes två småbröder som var fem och tre som tog hand om Moa (med mig i släptåg så klart). De hade superskoj och lekte en bra stund. När det var middagsdags så storgrät Moa för jag tog upp henne. Men som alltid, det gick över på en minut eller två.

Vi åkte till Batu Ferringhi som är en stad på norra delen av ön och åt middag. Det är en massa hawker stalls där de serverar jättegod mat. Vi åt stekta nudlar, vårrulle och stekt ris. Allt för drygt 20 kronor! Jag och Moa tog en sväng runt alla stall för att kolla, och efter oss springer tre barn och ropar på Moa. Det var Som Yum Lee och hennes bröder. Jag höll på att missa att det var dom för de såg så annorlunda ut utan blött hår och badkläder. De sa hej till varandra och tittade lite på vattnet. Sen var det dags för oss att gå hemåt. De ses nog igen i poolen i morgon.

Nu är det dags att sova efter en lång dag, så vi hörs i morgon igen.

Många kramar från oss

Dagen spenderades som utlovat på stranden för två av tre resenärer idag. Mattias hade en final exam idag så han följde med en timme sen åkte han tillbaka till hotellet. Disciplin kallas det!

Det var hett och härligt i solen idag. Moa sprang med vågorna fram och tillbaka i vattenbrynet. Eftersom det var lågvatten så blev det lite jobbigt för det var massor av krossade snäckskal på sanden så man fick gå försiktigt. Men hon skrattade och verkade inte bry sig så mycket.

Vi tog lite lunch och då somnade Moa på min axel. Äntligen lät hon sig själv slappna av och kunde sova på stranden. Hon älskar havet och stranden så mycket att hon verkar tro att om hon somnar är det borta när hon vaknar. Nu tog hon en tupplur på nästan två timmar!

När hon vaknade gick vi längs med gatan och kollade lite i affärer. Eftersom det är lågsäsong så är det inte så mycket öppet, vilket gör att känslan är lite öde. De som faktiskt har öppet ser väldigt trötta ut, och nästan lite less på turister. Så vi kollade en stund och gick sen och åt lite middag istället. Det blev Moas favoriträtt; stekt ris med kyckling! Yum! Det är ganska trist men rätt gott för det smakar olika var man än beställer det. Planen var att trötta ut Moa så mycket det gick innan vi åkte taxi tillbaka till hotellet och det funkade rätt bra. Vi tog en sväng upp å ner igen på gatan. Hon fick lite färsk mango till efterrätt som gick väl hem. Det lär de affärsägare som hade stängt också upptäcka när de ska tvätta fönstren på deras dörrar. Hänger man t-shirts med kakmonstret och Elmo innanför dörren får man skylla sig själv! Hon lessnade rätt snart så vi åkte tillbaka.

Nu ligger hon här och sover efter en lång dag på stranden. Mattias sitter och skriver på sin exam, och jag ligger och lyssnar på musik. Det var länge sedan, och jag måste säga att det är väldigt skönt att stänga ute alla ljud. Vissa låtar påminner mig mycket om olika saker och människor. Men det är rätt lustigt hur man kan väcka känslomässiga minnen med vissa låtar. Man hör från er hur sommaren har kommit hemma, vänner äter pannkakor på klipporna, det är kalas utomhus med sommarklänningar, det badas och solas på bryggor och jag känner den där känslan "äntligen är det sommar" när jag hör "Fredag" med låten "Vindarna". Detta trots att vi haft konstant värme sedan i maj förra året! Fantastisk! Så nu släcker jag ögonlocken och drömmer mig hemåt till vår säng och doften av nyplockade liljekonvaljer. I morgon tar vi båten över till Penang för fem nätter där.

Många kramar från oss!