Linbana
Så, från att ligga vid poolen hela dagen var det dags för utflykt. Det var lite halvmolnigt så vi bestämde oss för att åka till Penang Hill med linbanan.
Vi tog oss till jettyn som ligger ca 30 minuter med buss från där vi bor. Byta buss till den som tar oss till berget. Bussturen kostar oss ca åtta kronor enkel resa och det funkar väldigt bra jämfört med de övriga ställena vi varit på. Det är heller inga häng-dig-nånstans-på-bussen-så-får-du-plats utan det är hederliga Scania bussar! Pluset är att man får se delar av ön som man inte sett annars.
Toppen på Penang Hill är 800 meter över havsytan. Turen upp tar ca fem minuter i brant backe. Det är grönt runt omkring och ett par gigantiska lyxhus som man åker förbi. När man kommer upp till toppen har man en väldigt bra vy över ön. Det finns ett litet ställe där man kan köpa mat för nästan ingenting, det finns ett litet tält där du kan handla prylar och ett café som har den enda engelska trädgården i Penang. Det var jättefint och härlig utsikt.
Men, ja det finns ett men, maten var väl sådär, servicen var obefintlig (vi pratar fin servering med vita dukar och linneservetter så man kan kräva lite grann) de glömde bort min mat men försökte tala bort det och skyller på köket. En enkel kycklingsmörgås med pommes frites ska inte ta en halvtimme, såvida de inte nackar kyckling på bakgården. Det satt ett par några bord bort och tittade/lyssnade på någon form av malaysisk idoltävling på deras mobil, och dessutom så passade himlen på att öppna sig när vi var där. Så ja utsikten var fin, men upplevelsen var väl inte riktigt vad man hade hoppats.
Turen ner gick fort och man hann inte se något för det var så mycket folk. Fast vi såg en stor spindel när vi kom av tåget, vem vet det kanske var den där tarantellan som skulle bo här. Så nej, vi skulle väl kanske inte rekommendera en trip upp som det ser ut nu.
Nu sitter vi och planerar resan tillbaka till KL och var vi hamnar sedan. En sak är klart i alla fall, vi vill ha solsäkert!
Kramar från oss så länge
Vi tog oss till jettyn som ligger ca 30 minuter med buss från där vi bor. Byta buss till den som tar oss till berget. Bussturen kostar oss ca åtta kronor enkel resa och det funkar väldigt bra jämfört med de övriga ställena vi varit på. Det är heller inga häng-dig-nånstans-på-bussen-så-får-du-plats utan det är hederliga Scania bussar! Pluset är att man får se delar av ön som man inte sett annars.
Toppen på Penang Hill är 800 meter över havsytan. Turen upp tar ca fem minuter i brant backe. Det är grönt runt omkring och ett par gigantiska lyxhus som man åker förbi. När man kommer upp till toppen har man en väldigt bra vy över ön. Det finns ett litet ställe där man kan köpa mat för nästan ingenting, det finns ett litet tält där du kan handla prylar och ett café som har den enda engelska trädgården i Penang. Det var jättefint och härlig utsikt.
Men, ja det finns ett men, maten var väl sådär, servicen var obefintlig (vi pratar fin servering med vita dukar och linneservetter så man kan kräva lite grann) de glömde bort min mat men försökte tala bort det och skyller på köket. En enkel kycklingsmörgås med pommes frites ska inte ta en halvtimme, såvida de inte nackar kyckling på bakgården. Det satt ett par några bord bort och tittade/lyssnade på någon form av malaysisk idoltävling på deras mobil, och dessutom så passade himlen på att öppna sig när vi var där. Så ja utsikten var fin, men upplevelsen var väl inte riktigt vad man hade hoppats.
Turen ner gick fort och man hann inte se något för det var så mycket folk. Fast vi såg en stor spindel när vi kom av tåget, vem vet det kanske var den där tarantellan som skulle bo här. Så nej, vi skulle väl kanske inte rekommendera en trip upp som det ser ut nu.
Nu sitter vi och planerar resan tillbaka till KL och var vi hamnar sedan. En sak är klart i alla fall, vi vill ha solsäkert!
Kramar från oss så länge
Kommentarer
Trackback
