ourtripdownunder

Då var fyra veckor i Thailand slut. Vi har badat, simmat, ätit gott, solat och pluggat. Det har varit jätteskönt, men allt har ju som sagt ett slut. Nu är vi tillbaka i KL i två dagar. Mattias har en tenta i morgon så då får jag och Moa upptäcka poolen där vi ska bo. Sedan bär det av mot en dag i Melacca som är en gammal fiskeby söder om KL. Efter det en natt i KL, och sen blir det tåg mot Langkawi där vi stannar fem nätter. När vi är klara där åker vi speedboat vidare mot Penang i fem nätter.

Vad som händer efter det är inte helt klart ännu, så vi återkommer om det.

Många kramar från globetrottrarna

Moa bubblar så öronen nästan faller av, det låter jättehärligt och det är säkert klara meningar i hennes öron men för oss skulle hon lika gärna kunna prata thailändska. Hon blir så arg när man inte förstår, vi (läs jag och Mattias) kan gissa oss till för hon är bra på att "förklara" om man är tålmodig men orden väntar sig än så länge. Det hon säger är; kallt, gecko, lampa, mamma, pappa, mat, hej, tack och Moa. De som bor här gissar på att det bara släpper en dag och då (som sina föräldrar) kommer det inte gå att få tyst på henne.



Så här ser Moa ut innan vi ska ut på moppetur. När vi åker så är hon mellan mig och Mattias så hon sitter stilla. Hon tycker det är skoj att sitta fram men är inte stor nog att förstå att hon måste sitta still och att hon inte kan hoppa av när hon känner för det.

Vi är i poolen varje dag och leker, och simningen har kommit tillbaka för både Moa och mig. Hon älskar att blåsa bubblor på ytan, och promenera till hon inte når botten på barnpoolen längre. Nu är hon så kaxig att hon går till sista trappsteget (det är fyra breda trappsteg ner från grunda delen) där hon inte når botten men slänger sig ut mot mig och sparkar sig fram. Stolt kommer hon upp till ytan med lite vatten i halsen och ett brett skratt och slänger sig tillbaka för att upprepa allt igen. och igen. och igen. och igen.

Vi har alltid sagt att när man är ute och reser så ska man anamma kulturen där man är, och det gör vi. Men samtidigt som vi äter deras man så känner vi ibland att det skulle vara gott med falukorv och stuvade makaroner. Det är svårt att känna vad man är sugen på när man vet att det man verkligen vill ha inte finns här. Så igår åkte vi iväg och gjorde det vi alltid sagt att man inte ska göra. Vi åt kebab och inte Thai. För att vara ärlig, den var god men vi åker nog inte dit igen. Så då vet man det till nästa gång man får ett infall att äta något helt annat. Kanske åker vi till Pa Tong beach till Two Chefs (två svenska kockar) där de serverar Plankstek med Carlsberg.

Idag har vi varit på nattmarknaden i Phuket och köpt lite spel till oss. Kopior på märkeskläder finns i överflöd, men kvaliteten är det väl si och så med. Det finns inget som är 100% bomull här, det är för dyrt, så det är en mix av polyester och bomull även om det står 100% på kläderna. Det gör att man kommer kunna använda det två gånger sen är kläderna uthängda och fula, plus att det blir gruvligt varmt. Vi kollade istället på lite tshirts och fiskarbyxor men det blev inte några klipp där heller. Köplusten fanns inte, så vi gick ett varv och sen åkte vi hem.

Nu provar Mattias ett av spelen, jag skriver här och Moa sover. I morgon lovar de 33 grader och sol så då är det poolen eller stranden som gäller. Allt beroende på när lilla damen behagar vakna. Sovmorgon till 9 eller 10 är det som gällt i Thailand.

Så till nästa gång, ha en härlig lördag kära vänner så hörs vi snart!
KRAMAR

Igår var vi på nattmarknaden i Phuket town. Vi träffade min lärare Jocke från Sollentuna Fria Gymnasium. Vi åt lite mat och drack lite öl och pratade massor. Moa tyckte det var lite sådär att sitta stilla så länge, så det är tur att man är flera som kan leka med henne.
Jocke har gjort slag i saken och lever just nu sin dröm. Han sa upp sig och hyrde ut sin lägenhet och drog till Koh Lanta för att bli dykinstruktör. Hans barn är vuxna och det passade in i hans liv att göra det nu, och det låter superkul.
Hos oss är det bara Mattias som har dykarcertifikat så det blir inte mycket dykande på denna resa. Inte ens snorklande tyvärr, men när Moa är lite större så kan vi göra det alla tre. Att snorkla alltså, dykandet kanske vi får vänta med några år. Det lär ju inte bli några problem att göra det, Moa är som en fisk i vattnet och blir jättearg om hon inte får bada varje dag. Kommer nog bli sorgligt när vi kommer hem eftersom vi inte har pool direkt utanför dörren. Vi får väl köpa kort på eriksdalsbadet och fortsätta så.

Nattmarknaden är en enorm marknad där man (ännu en gång) kan köpa allt och lite till. Mycket skräp, men även mycket användbart. Det är kul att gå där, det enda som är nackdelen är att det blir väldigt varmt. De tillagar även mat på gasolkök och grillar under tälttaken så hettan blir efter ett tag slående. Mycket av maten känns inte så lockande att äta såsom sushibitar som ligger i värmen, kyckling och korvspett liggandes i någon form av sås (antagligen sataysås) som tillagades för alldeles för länge sen och så vidare. Sen finns det små tält där de till och med har menyer och de tillagar maten där och då för en väldigt billig peng.

Man kan göra klipp om man vet hur man prutar, vilket inte alla kan. Har hört folk som berättat att det är så bra med denna marknad för det är fasta priser. Visst de har prislappar på det mesta som hänger uppe, men det menas inte att det är det priset som gäller. Men vill man inte göra klipp så vill man inte.

Nu ska vi väcka lilla fröken som sover middag så vi kan ut på utflykt.
Kram till er alla så länge!

Det är alltid lika fascinerande när man är ute och reser i världen att se hur Sverige och svenskar sätter spår. Nu menar jag inte bara IKEA som finns överallt och alltid har kanelbullar, chokladbollar, lingonsylt och köttbullar. Utan nu menar jag mer vanliga produkter och affärer.

På en bakgata i Manly, Sydney, fanns det ju en liten butik med svenska (ok nordiska) designprodukter såsom svenska träskor, marimekko produkter, Ittala produkter, Efwa Attling smycken, någon-för-mig-okänd-svenska-som-designar-smycken produkter, Pilgrim smycken och så klart DAIM i en skål vid kassan! Längre in fanns en kyl med ABBAs sill, Marabou chokladkakor, fläder- och lingonsaft, kaviar och Pripps julöl. Det var skoj att se, men väldigt dyrt om man ville köpa. Men ändå, det fanns där.

På Mount Tambourine fanns förut en restaurang där de serverade hemmagjorda köttbullar med potatis och brunsås. Den ägdes av en svenska och hennes australiensiska man. Den finns tyvärr inte längre, men de som ätit där berättade att det var gott.

I Singapore när vi åkte city sightseeing så åkte vi igenom Arab town och där på hörnet ligger ett litet sött hörncafé (ni som känner mig vet ju att jag alltid är på för en god kopp kaffe så man håller alltid ögonen öppna) som heter Fika, Swedish café. Vi hann inte gå dit, men någonting säger mig att de har svenska hemlagade kanelbullar där.
Mattias har lovat att vi går ditt innan vi flyger mot Stockholm.

När vi var och handlade i Kuala Lumpur så fanns en liten kyl vid kassorna där det fanns svenskt snus. "General snus, Sweden's most sold snus". Normalt sett så är det otroligt svårt att få tag på snus om man inte har någon kompis som kommer och hälsar på från Sverige. Jag vet att kompisar som snusade när vi pluggade i Australien hade ordnat ett importtillstånd från Swedish match som intygade att detta är godkänt i Sverige och det är enkom för privat bruk. Två stockar åt gången fick importeras. Men i Malaysia som är strikt på alla de sätt när det kommer till allt som är icke-muslimskt, finns det enkelt för den snusberoende att köpa.

I Thailand finns det svenska spår överallt; Wasa knäckebröd i vissa mataffärer, thailändare som säger tjena tjena när man går förbi deras affär, en affär som säljer "äkta svenskt smågodis (skylt på svenska), Pharmacy där det står "vi talar svenska" på en skylt och dessutom heter "Pharmacy / Apotek", svenska kockar på resturanger som märks på menyn. Några av de hetaste restaurangerna är svenskägda, Two chefs och Karlssons grill (de serverar plankstek och svenska pizor) och för att inte glömma det antalet svenskar som man möter överallt och ingenstans.

Så varän i världen man åker så verkar lilliputtlandet Sverige göra avtryck så man alltid har nära hem. Rätt intressant faktiskt. Eller som de säger i sällskapsresan "finns det svenskt kaffe på hotellet?".

Kramar från oss så länge.

Vi firade bröllopsdag den 5 maj, och det är fyra år sedan vi stack iväg till Australien. Satt och läste om bröllopet på vår dåvarande reseblogg, och det känns verkligen inte som så många år sedan snarare som förra veckan. Klicka på länken så kommer ni till inlägget http://supermandownunder.blogg.se/1179744103_the_wedding.html

I år firade vi resan genom att åka till Kata Beach och försöka få lite sol och bad. Det var skönt men det var för varmt att ligga stilla så vi tog en lunch på en norsk resturang som hette Fileas Fogg. Lite stekt ris och nudlar gjorde susen. Moa fick lite kritor och ritpapper och satt och ritade medan vi väntade på maten, visserligen så försökte hon äta dom emellanåt men det blev färg på pappret.

Vi åkte iväg till Patong beach för att gå på marknad och vandra runt lite. Vi har aldrig varit där så det var en ny upplevelse för oss båda. Vi kom dit lite innan allt öppnade så just då var det lugnt att gå runt, men efter vi suttit på stranden och badat lite och kollat på solnedgången så var det mer liv. Alla neonljus man kan tänka sig tänds (och hemma försöker man tänka på miljön genom att inte ha så mycket lampor tända) och försäljarna går igång. Det viskas (för det de säljer finns ju egentligen inte) att de har senaste filmerna på DVD, kläder, skor  och överallt säger de "come come look at my shop". Det är ganska kul, men lite jobbigt för man kan inte alltid titta i lugn och ro, utan det ska trugas och "hello hello, you want t-shirt? I have come come". Det blev i alla fall en strandklänning var till mig och Moa.

Vi åt inte Thaimat till middag, utan vi gick på en blandresturang och åt pizza och spagetti och köttfärssås. Skönt med lite variation och dessutom ett extra plus när det är gott. Det kanske inte var den mest romantiska restaurangen i stan, men de hade blomster på bordet och dukar så det blev lyckat. Huvudsaken är ju att det är vi som går tillsammans. Efter det gick vi på partygatan och strosade en en stund. Kul om det hade varit bara jag och Mattias men med Moa blir det lite annorluda så vi åkte hemåt. Moa somnade i min famn igen, men becksvart och en timmes vespafärd hemåt kan göra vem som helst trött.

Nu ska vi packa ihop våra grejor för att åka på kvällsmarknad så vi återkommer med mer skriverier snart.

Kramar från oss så länge!

De är ju fantastikt maffiga där de står som två strålkastare mitt i stan.



Moa tyckte det var häftigt när bergochdalbanan swishade förbi över hennes huvud.

Restaurangen vi var på, Bonsai, var helt okej men inte mer. Riktig thaistark mat var ju att ta i. Vi beställde mat som vi visste skulle vara lite hetta i, men det här var bara en styrkelös smak. Gott, men inte sådär överväldigande som de som rekommenderade oss stället tyckte.

Stället i sig var rätt kul. Det var stort och utomhus med stora handgjorda träbänkar och bord. Man skulle kunna se det som en restaurang med inslag av museum. De hade en stor frimärkssamling med frimärken från USA och Danmark (det enda jag hann se) där de hade så gamla som från 1887, gammalt porslin i flera olika skåp från olika dynastier i Kina (när Moa sprang förbi var jag lite fortare än vanligt framme med mina händer), jättegamla handgjorda krus och krukor från Thailand och två gamla extremt välbehållna klassiska bilar; en Rolls Roys från gissningsvis 60talet och en Triumph TR3 som tillverkades mellan -56 och -58. De hade registrering och var skattade så de är fullt brukbara. Så på så sätt var det riktigt kul att vara där. Fast man går ju på en resturang för matens skull, inte för utställningen.

Vi har hyrt en vespa som vi åker omkring på och upptäcker närområdet. Vi tittade på att hyra bil, men bilbarnstol är inget som används här nere (inte nånstans i sydostasien har vi sett det) så det kändes fel att sitta och alltid ha Moa i knät. Om något skulle hända så kör man ju fortare i bil och händer något kan ju vi hålla i henne hur hårt vi vill, hon flyger ju som en vante även om hon är i vårt magbälte. Dessutom kör man inte lika fort på vespa. Men det är hjälm och hela kittet som gäller. Hon sitter mellan oss och vinkar till de flesta vi möter.

Här är en bild på Moa när vi tar en fika, och hon håller hjälmen i handen


Igår åkte vi ner till Rawai som är sydligaste staden på Phuket, och körde vidare upp västerut mot Kata Yai där vi sen körde över ön tillbaka till Wat Chalong. Det gick super med Moa, hon somnade i min famn. Motorer verkar ha en sövande effekt vilken ljudnivå det än må ha.

Idag åkte vi norrut mot Phuket town, det tog lite lång tid och det var lite för varmt så denna gång somnade hon inte. Vi åkte genom stan och vidare ner igen, den här gången via en lekplats som vi hittade. Moa fick leka av sig lite, men eftersom det tillhörde ett dagis så kändes det inte som att vi egentligen skulle vara där. Det var dessutom menat för lite större barn så vi åkte vidare.
Vi kom förbi en stor fruktmarknad där vi handlade en klase bananer (15 stycken) 8 kr, halvt kilo rambutan 12 kr, 200 gram skivad papaya 5 kr, en supersöt mango 10 kr. Moa mumsade i sig alla frukter hon fick som smakpeov från tjejerna som sålde (ca 15 stall som sålde i stort sett samma sak). Det är så gott med färsk frukt och det är ännu roligare att se att Moa gillar det.

När vi kom hem så gick vi bara ner till resturangen där vi bor och åt lite. Eftersom det är lågsäsong så var det vi och en till där. Servitrisen och hennes dotter älskar att leka med Moa så vi kan sitta (nästan) och ta det lugnt vetandes att Moa blir väl omhändertagen. Hon springer fram och tillbaka och är översprallig. Det är kul att se men det är lite för varmt så hon får en härlig "wetlook" för hon blir så svettig. Hon hoppar gärna upp på deras lilla scen och kör några danssteg till musiken som spelas. När hon sen är klar så sträcker hon upp handen så man kan hjälpa henne gå av, för hon vet att det är ett steg ner. Hon vet precis när hon behöver hjälp ner och inte, så man behöver inte oroa sig att hon ska ramla.

Nu är det sängdags, så God natt från oss i värmen.
KRAMAR