Utflykt
Restaurangen vi var på, Bonsai, var helt okej men inte mer. Riktig thaistark mat var ju att ta i. Vi beställde mat som vi visste skulle vara lite hetta i, men det här var bara en styrkelös smak. Gott, men inte sådär överväldigande som de som rekommenderade oss stället tyckte.
Stället i sig var rätt kul. Det var stort och utomhus med stora handgjorda träbänkar och bord. Man skulle kunna se det som en restaurang med inslag av museum. De hade en stor frimärkssamling med frimärken från USA och Danmark (det enda jag hann se) där de hade så gamla som från 1887, gammalt porslin i flera olika skåp från olika dynastier i Kina (när Moa sprang förbi var jag lite fortare än vanligt framme med mina händer), jättegamla handgjorda krus och krukor från Thailand och två gamla extremt välbehållna klassiska bilar; en Rolls Roys från gissningsvis 60talet och en Triumph TR3 som tillverkades mellan -56 och -58. De hade registrering och var skattade så de är fullt brukbara. Så på så sätt var det riktigt kul att vara där. Fast man går ju på en resturang för matens skull, inte för utställningen.
Vi har hyrt en vespa som vi åker omkring på och upptäcker närområdet. Vi tittade på att hyra bil, men bilbarnstol är inget som används här nere (inte nånstans i sydostasien har vi sett det) så det kändes fel att sitta och alltid ha Moa i knät. Om något skulle hända så kör man ju fortare i bil och händer något kan ju vi hålla i henne hur hårt vi vill, hon flyger ju som en vante även om hon är i vårt magbälte. Dessutom kör man inte lika fort på vespa. Men det är hjälm och hela kittet som gäller. Hon sitter mellan oss och vinkar till de flesta vi möter.
Här är en bild på Moa när vi tar en fika, och hon håller hjälmen i handen
Igår åkte vi ner till Rawai som är sydligaste staden på Phuket, och körde vidare upp västerut mot Kata Yai där vi sen körde över ön tillbaka till Wat Chalong. Det gick super med Moa, hon somnade i min famn. Motorer verkar ha en sövande effekt vilken ljudnivå det än må ha.
Idag åkte vi norrut mot Phuket town, det tog lite lång tid och det var lite för varmt så denna gång somnade hon inte. Vi åkte genom stan och vidare ner igen, den här gången via en lekplats som vi hittade. Moa fick leka av sig lite, men eftersom det tillhörde ett dagis så kändes det inte som att vi egentligen skulle vara där. Det var dessutom menat för lite större barn så vi åkte vidare.
Vi kom förbi en stor fruktmarknad där vi handlade en klase bananer (15 stycken) 8 kr, halvt kilo rambutan 12 kr, 200 gram skivad papaya 5 kr, en supersöt mango 10 kr. Moa mumsade i sig alla frukter hon fick som smakpeov från tjejerna som sålde (ca 15 stall som sålde i stort sett samma sak). Det är så gott med färsk frukt och det är ännu roligare att se att Moa gillar det.
När vi kom hem så gick vi bara ner till resturangen där vi bor och åt lite. Eftersom det är lågsäsong så var det vi och en till där. Servitrisen och hennes dotter älskar att leka med Moa så vi kan sitta (nästan) och ta det lugnt vetandes att Moa blir väl omhändertagen. Hon springer fram och tillbaka och är översprallig. Det är kul att se men det är lite för varmt så hon får en härlig "wetlook" för hon blir så svettig. Hon hoppar gärna upp på deras lilla scen och kör några danssteg till musiken som spelas. När hon sen är klar så sträcker hon upp handen så man kan hjälpa henne gå av, för hon vet att det är ett steg ner. Hon vet precis när hon behöver hjälp ner och inte, så man behöver inte oroa sig att hon ska ramla.
Nu är det sängdags, så God natt från oss i värmen.
KRAMAR
Stället i sig var rätt kul. Det var stort och utomhus med stora handgjorda träbänkar och bord. Man skulle kunna se det som en restaurang med inslag av museum. De hade en stor frimärkssamling med frimärken från USA och Danmark (det enda jag hann se) där de hade så gamla som från 1887, gammalt porslin i flera olika skåp från olika dynastier i Kina (när Moa sprang förbi var jag lite fortare än vanligt framme med mina händer), jättegamla handgjorda krus och krukor från Thailand och två gamla extremt välbehållna klassiska bilar; en Rolls Roys från gissningsvis 60talet och en Triumph TR3 som tillverkades mellan -56 och -58. De hade registrering och var skattade så de är fullt brukbara. Så på så sätt var det riktigt kul att vara där. Fast man går ju på en resturang för matens skull, inte för utställningen.
Vi har hyrt en vespa som vi åker omkring på och upptäcker närområdet. Vi tittade på att hyra bil, men bilbarnstol är inget som används här nere (inte nånstans i sydostasien har vi sett det) så det kändes fel att sitta och alltid ha Moa i knät. Om något skulle hända så kör man ju fortare i bil och händer något kan ju vi hålla i henne hur hårt vi vill, hon flyger ju som en vante även om hon är i vårt magbälte. Dessutom kör man inte lika fort på vespa. Men det är hjälm och hela kittet som gäller. Hon sitter mellan oss och vinkar till de flesta vi möter.
Här är en bild på Moa när vi tar en fika, och hon håller hjälmen i handen
Igår åkte vi ner till Rawai som är sydligaste staden på Phuket, och körde vidare upp västerut mot Kata Yai där vi sen körde över ön tillbaka till Wat Chalong. Det gick super med Moa, hon somnade i min famn. Motorer verkar ha en sövande effekt vilken ljudnivå det än må ha.
Idag åkte vi norrut mot Phuket town, det tog lite lång tid och det var lite för varmt så denna gång somnade hon inte. Vi åkte genom stan och vidare ner igen, den här gången via en lekplats som vi hittade. Moa fick leka av sig lite, men eftersom det tillhörde ett dagis så kändes det inte som att vi egentligen skulle vara där. Det var dessutom menat för lite större barn så vi åkte vidare.
Vi kom förbi en stor fruktmarknad där vi handlade en klase bananer (15 stycken) 8 kr, halvt kilo rambutan 12 kr, 200 gram skivad papaya 5 kr, en supersöt mango 10 kr. Moa mumsade i sig alla frukter hon fick som smakpeov från tjejerna som sålde (ca 15 stall som sålde i stort sett samma sak). Det är så gott med färsk frukt och det är ännu roligare att se att Moa gillar det.
När vi kom hem så gick vi bara ner till resturangen där vi bor och åt lite. Eftersom det är lågsäsong så var det vi och en till där. Servitrisen och hennes dotter älskar att leka med Moa så vi kan sitta (nästan) och ta det lugnt vetandes att Moa blir väl omhändertagen. Hon springer fram och tillbaka och är översprallig. Det är kul att se men det är lite för varmt så hon får en härlig "wetlook" för hon blir så svettig. Hon hoppar gärna upp på deras lilla scen och kör några danssteg till musiken som spelas. När hon sen är klar så sträcker hon upp handen så man kan hjälpa henne gå av, för hon vet att det är ett steg ner. Hon vet precis när hon behöver hjälp ner och inte, så man behöver inte oroa sig att hon ska ramla.
Nu är det sängdags, så God natt från oss i värmen.
KRAMAR
Kommentarer
Trackback
