Familjen Olsson
Då har familjen Olsson lämnat Australien och är efter två månader i husbil på väg hem. Det har varit superskoj att ha dem här och få visat runt vår del av landet. Det har varit tio intensiva dagar och vi har hunnit med mycket. Vädret har varit på vår sida så det har regnat någon gång under tiden de var hos oss.
Vi började ju med Byron Bay, och sen tog vi oss upp till Noosa och bodde där i ett par dagar. Vi åkte via Australia zoo som är Steve Irwins zoo (krokodiljägaren). Där såg vi på show med deras olika fåglar, ormar och krokodiler. Krokodilen var väl i det lataste laget så han kunde gärna fått sova vidare. Vi gick runt och kollade på de andra djuren (i 32 gradig hetta) så det blev inte så långvarigt. Men vi hann se Acco som är en 1000 kg 4,3 meter lång saltvattenkrokodil. Inte så man känner för att krama honom direkt. Hans fru låg och passade deras bo med ägg så de var slöa men hade koll.
Vi såg deras tigrar, elefanter och så klart en massa koalor och kängurur. Sen åkte vi dit vi skulle stanna över natten och åt lite mat. Moa tyckte det var såååååå kul med Norton och Aprilia. Aprilia går inte så bra ännu så Norton sprang omkring med Moa i hälarna i stort sett hela tiden. Hon hade jätteskoj, och jag tror Norton också tyckte om det.
Dagen efter gick vi till stranden och badade lite. Det var inte så mycket folk eftersom det är lågsäsong men det var så otroligt varmt i vattnet. Skönt i och för sig för det var svalare i luften. Vi åt lite asiatiskt till middag och satt och pratade på kvällen. Sen var det sovdags och sen avfärd hemåt dagen efter.
Vi stannade till vid Sunshine Beach för en kaffe och för att visa var vi bodde. Vidare ner till Redcliffe för sen lunch bestående av fish & chips på Morgans seafood. Dagsfångad fisk och skaldjur så det stod ut ur öronen på oss. Men det var gott. Efter det så lämnade vi av familjen Olsson då de skulle träffa en av Ellis gamla skolkamrater som bor i närheten av där vi var. De stannade över natten så vi åkte hem till oss.
När de kom ner till oss så visade vi runt dem i området där vi bor, Broadbeach och Surfers Paradise. Vi åkte även upp till Mount Tambourine och O'reilleys plateau för att mata fåglar men det fanns bara fem sex ruggiga papegojor som såg proppmätta ut. Moa såg väl ut att tycka det var kul, men det var inga fler fåglar än vi har i träden utanför. Vi kunde inte mata dem för det var fyra familjer som ockuperade fågelbordet så vi gick. Det blåste iskallt och det duggregnade så det var inget mysigt.
Vi åkte vidare till Tambourine skywalk istället. En promenad i regnskog som delvis är i träden. De har byggt upp en gångbro av stål 20 meter upp i luften där man kan se igenom till marken. Högt och lite läskigt men kul. Det tar ca 45 minuter och det finns vattenfall, spindlar, ödlor, massa träd och en massa fjärilar. En fjäril som finns där är 20 cm (!!) mellan vingarna. Hade varit spännande att se en så stor, men den gömde sig för oss.
Efter det åkte vi till byn Tambourine för att ta en fika trodde vi. Men eftersom det var söndag och rätt sent på eftermiddagen så stängde allt. Vi åkte hem istället för middag som blev en god kycklingsallad. Vi satt och pratade länge på kvällen eftersom vi skulle mot Brisbane dagen efter och det var deras sista kväll hos oss.
Vi åkte upp mot Brisbane och åt lunch, promenad genom West End, vidare mot deras hotell och sen promenad till Queen street mall och shoppa lite. Det började ösregna när vi gick så vi stannade på vår gamla stammispub Jimmys som ligger mitt på gågatan. Sen började hungern ta över så vi gick till en pastarestaurang och åt middag. Vi promenerade hemåt med dom och vinkade av dem allihopa. Moa och Ellis fann varandra direkt så skruttis (Moa alltså) började gråta när de vinkade hej då och gick in i hotellet. Nu är de i Singapore för dagen och åker hemåt ikväll. Så vi önskar dem en trevlig resa hem och vi ses snart!
Vi är kvar ett tag till och planerar vår resa vidare. Thailand verkar bli jobbigt att ta sig till pga det rådande vädret som är så vi funderar om. Langkawi ligger så pass nära så det är frågan om inte de är drabbade av regnet också. Det är ju inte regnperiod förrän om flera veckor (maj till juli är värst vanligtvis) så vi vill inte tänka hur mycket det skulle regna då. Återkommer om resplanen framöver.
Men till dess, kramar till er alla från oss
Vi började ju med Byron Bay, och sen tog vi oss upp till Noosa och bodde där i ett par dagar. Vi åkte via Australia zoo som är Steve Irwins zoo (krokodiljägaren). Där såg vi på show med deras olika fåglar, ormar och krokodiler. Krokodilen var väl i det lataste laget så han kunde gärna fått sova vidare. Vi gick runt och kollade på de andra djuren (i 32 gradig hetta) så det blev inte så långvarigt. Men vi hann se Acco som är en 1000 kg 4,3 meter lång saltvattenkrokodil. Inte så man känner för att krama honom direkt. Hans fru låg och passade deras bo med ägg så de var slöa men hade koll.
Vi såg deras tigrar, elefanter och så klart en massa koalor och kängurur. Sen åkte vi dit vi skulle stanna över natten och åt lite mat. Moa tyckte det var såååååå kul med Norton och Aprilia. Aprilia går inte så bra ännu så Norton sprang omkring med Moa i hälarna i stort sett hela tiden. Hon hade jätteskoj, och jag tror Norton också tyckte om det.
Dagen efter gick vi till stranden och badade lite. Det var inte så mycket folk eftersom det är lågsäsong men det var så otroligt varmt i vattnet. Skönt i och för sig för det var svalare i luften. Vi åt lite asiatiskt till middag och satt och pratade på kvällen. Sen var det sovdags och sen avfärd hemåt dagen efter.
Vi stannade till vid Sunshine Beach för en kaffe och för att visa var vi bodde. Vidare ner till Redcliffe för sen lunch bestående av fish & chips på Morgans seafood. Dagsfångad fisk och skaldjur så det stod ut ur öronen på oss. Men det var gott. Efter det så lämnade vi av familjen Olsson då de skulle träffa en av Ellis gamla skolkamrater som bor i närheten av där vi var. De stannade över natten så vi åkte hem till oss.
När de kom ner till oss så visade vi runt dem i området där vi bor, Broadbeach och Surfers Paradise. Vi åkte även upp till Mount Tambourine och O'reilleys plateau för att mata fåglar men det fanns bara fem sex ruggiga papegojor som såg proppmätta ut. Moa såg väl ut att tycka det var kul, men det var inga fler fåglar än vi har i träden utanför. Vi kunde inte mata dem för det var fyra familjer som ockuperade fågelbordet så vi gick. Det blåste iskallt och det duggregnade så det var inget mysigt.
Vi åkte vidare till Tambourine skywalk istället. En promenad i regnskog som delvis är i träden. De har byggt upp en gångbro av stål 20 meter upp i luften där man kan se igenom till marken. Högt och lite läskigt men kul. Det tar ca 45 minuter och det finns vattenfall, spindlar, ödlor, massa träd och en massa fjärilar. En fjäril som finns där är 20 cm (!!) mellan vingarna. Hade varit spännande att se en så stor, men den gömde sig för oss.
Efter det åkte vi till byn Tambourine för att ta en fika trodde vi. Men eftersom det var söndag och rätt sent på eftermiddagen så stängde allt. Vi åkte hem istället för middag som blev en god kycklingsallad. Vi satt och pratade länge på kvällen eftersom vi skulle mot Brisbane dagen efter och det var deras sista kväll hos oss.
Vi åkte upp mot Brisbane och åt lunch, promenad genom West End, vidare mot deras hotell och sen promenad till Queen street mall och shoppa lite. Det började ösregna när vi gick så vi stannade på vår gamla stammispub Jimmys som ligger mitt på gågatan. Sen började hungern ta över så vi gick till en pastarestaurang och åt middag. Vi promenerade hemåt med dom och vinkade av dem allihopa. Moa och Ellis fann varandra direkt så skruttis (Moa alltså) började gråta när de vinkade hej då och gick in i hotellet. Nu är de i Singapore för dagen och åker hemåt ikväll. Så vi önskar dem en trevlig resa hem och vi ses snart!
Vi är kvar ett tag till och planerar vår resa vidare. Thailand verkar bli jobbigt att ta sig till pga det rådande vädret som är så vi funderar om. Langkawi ligger så pass nära så det är frågan om inte de är drabbade av regnet också. Det är ju inte regnperiod förrän om flera veckor (maj till juli är värst vanligtvis) så vi vill inte tänka hur mycket det skulle regna då. Återkommer om resplanen framöver.
Men till dess, kramar till er alla från oss
försök länken igen
YouTubes server är för tillfället avstängd för att de ska allokera internethastigheten till förmån för Japanska sidor. Detta så familjer kan söka efter de som saknas. Så fungerar inte länken försök lite då och då.
Besök i byron bay
Vi åkte iväg till Byron bay på förmiddagen för att möta upp Micke (Mattias barndomsvän), Ellis och deras barn Norton (4år) och Aprilia (1 år). De har rest runt på nästan samma vägar som oss och har nu kommit upp till oss äntligen. De började i Adelaide där Ellis läste ett utbytesår på high school i början på 90-talet och sedan kom tillbaka igen för tio år sedan för att resa lite. Nu är hon tillbaka med familjen i två månader och ska hälsa på oss och hennes gamla skolkompisar. De har hyrt en husbil i Adelaide och lämnar den i Brisbane innan de åker hem igen sista mars.
Vi passade på att leka lite i lekparken så Moa fick få av sig lite energi. Hon vill gärna leka överallt samtidigt, och verkar inte ha problem att hoppa in i lekar med lite äldre barn. Det är bara det att dom leker på en nivå som kanske inte passar en ettåring. Men hon blir inte ledsen för det, hon går bara vidare när hon hon inte hänger med längre.
Sen var det dags för en kall öl i hettan. Solen gassade och det var 28 grader. Så en öl på Beach Hotel passade sig väl. När familjen Olsson i sin campervan dök upp så var det dags för en sen lunch. Efter det tog vi en promenad runt stan, ner på stranden och doppa fötterna på mig, Moa och Norton och sen tillbaka till Beach hotel för en till kall öl. Vi kan ju sitta och prata som vuxna gör, men barn är inte ett dugg intresserade så efter ett tag tog jag Moa och Norton till ett träd på stranden som var fullt av papegojor. De satt och åt frön och var väldigt spännande tyckte båda barnen. "Oooooj" sa Moa.
Vi åkte sen upp till fyrtornet för vacker utsikt. Det fläktade härligt och solen höll på att gå ner. Det var en fantastiskt skön kväll, och vi kände att middag skulle sitta fint nu. Därför åkte vi ner till stan och satte oss på en vietnamesisk restaurang och åt otroligt god mat; kycklingsoppa, nudlar med seafood, stekt ris med kyckling, krispiga nudlar med kyckling och nudelsoppa. Vi satt och pratade en stund och uppdaterade varandra på upplevelser från Australien och planerade vad vi kommer göra innan de åker hemåt.
Efter det bar det av hemåt för oss. Moa somnade i bilbarnstolen på en gång, och vaknade en kort stund när vi kom hem, för att sedan somna direkt utan välling. Hon var helt färdig, som hennes föräldrar så vi var inte långt efter. Det var en toppendag i solen med härligt sällskap och god mat. Kan inte bli en bättre dag.
Så till nästa gång får ni alla ha en härlig dag. Kramar så länge!
Jag har uppdaterat länken i det tidigare inlägget, så prova det igen.
Vi passade på att leka lite i lekparken så Moa fick få av sig lite energi. Hon vill gärna leka överallt samtidigt, och verkar inte ha problem att hoppa in i lekar med lite äldre barn. Det är bara det att dom leker på en nivå som kanske inte passar en ettåring. Men hon blir inte ledsen för det, hon går bara vidare när hon hon inte hänger med längre.
Sen var det dags för en kall öl i hettan. Solen gassade och det var 28 grader. Så en öl på Beach Hotel passade sig väl. När familjen Olsson i sin campervan dök upp så var det dags för en sen lunch. Efter det tog vi en promenad runt stan, ner på stranden och doppa fötterna på mig, Moa och Norton och sen tillbaka till Beach hotel för en till kall öl. Vi kan ju sitta och prata som vuxna gör, men barn är inte ett dugg intresserade så efter ett tag tog jag Moa och Norton till ett träd på stranden som var fullt av papegojor. De satt och åt frön och var väldigt spännande tyckte båda barnen. "Oooooj" sa Moa.
Vi åkte sen upp till fyrtornet för vacker utsikt. Det fläktade härligt och solen höll på att gå ner. Det var en fantastiskt skön kväll, och vi kände att middag skulle sitta fint nu. Därför åkte vi ner till stan och satte oss på en vietnamesisk restaurang och åt otroligt god mat; kycklingsoppa, nudlar med seafood, stekt ris med kyckling, krispiga nudlar med kyckling och nudelsoppa. Vi satt och pratade en stund och uppdaterade varandra på upplevelser från Australien och planerade vad vi kommer göra innan de åker hemåt.
Efter det bar det av hemåt för oss. Moa somnade i bilbarnstolen på en gång, och vaknade en kort stund när vi kom hem, för att sedan somna direkt utan välling. Hon var helt färdig, som hennes föräldrar så vi var inte långt efter. Det var en toppendag i solen med härligt sällskap och god mat. Kan inte bli en bättre dag.
Så till nästa gång får ni alla ha en härlig dag. Kramar så länge!
Jag har uppdaterat länken i det tidigare inlägget, så prova det igen.
Moa lever livet
När man sitter med Moa så är det lätt att glömma att hon växer och utvecklas varje dag. För oss som ser det varje dag är det ju alltid speciellt, men för er där hemma så är det ju inte lätt att se eller tänka hur den lilla 8 månaders tjejen som hon var när vi åkte är idag när hon är 14 månader. Så därför kommer här ett litet inlägg bara om Moa.
Hon växer som bara den, vet dock inte hur lång hon är eller hur mycket hon väger men gissningsvis 11-12 kg och är nog 83-85 cm. Tydligen är hon lång för alla påpekar just det när vi säger hur gammal hon är.
Vi kommer få ha ett allvarligt samtal med henne om hur man beter sig (eller inte) med främlingar. Alla som ger henne någon form av uppmärksamhet ska det gärna pratas med eller helst kramas med. Folk som vi känner slänger hon sig i famnen hos med glädje, och vill inte gärna gå tillbaka till oss. Hon flinar till och kramar hårt runt halsen på den hon är hos. Försöker de släppa ner henne innan hon har gosat klart så håller hon sig fast med händer och fötter som en klätterapa. Vare sig de vill det eller inte. Men hon är extremt social och tycker om andra människor. Andra barn tycker hon mycket om. Enda problemet är att hon har ett glädjetjut som kan spränga trumhinnan hos vem som helst, och andra barn förstår inte riktigt det utan blir ledsna och ser mera livrädda ut än "ja kom och lek med mig". Skönt att hon lika gärna leker själv, för hon blir inte ledsen över det. Hon tittar bara på oss och verkar tänka "vilken konstig prick som blir ledsen".
Hon vill absolut INTE sitta i vagnen mer än nödvändigt. Hon går och undersöker saker, hälsar på folk och kör gärna vagnen (med vår hjälp så klart). Att springa är definitivt roligare än att gå och ramlar hon så säger hon oj, och ställer sig upp och går vidare. Ibland kanske hon är lite för tuff men å andra sidan, när hon väl gör illa sig så hon får ont kompenserar hon rätt bra åt andra hållet.
Att simma är nog hennes absoluta favoritsyssla. Hon är jätteduktig på att simma själv. Jag håller henne på en armlängds avtånd och släpper henne. Hon sparkar sig upp i min famn och man får ett stort leende och en kram, men sen sparkar hon iväg sig igen. Man håller under magen och hon sparkar och rör på armarna så det är bara att hänga med. Hon vill aldrig gå upp, inte en när hon fryser. Just nu får hon inte bada eftersom hon är förkyld, så då får vi gå till lekparken i stället. Att gunga går för tillfället lika bra en stund, sen vill hon iväg till nästa sak som hon kan prova på.
Jag har spelat in en film på henne när hon gungar.
Vi kommer få ha ett allvarligt samtal med henne om hur man beter sig (eller inte) med främlingar. Alla som ger henne någon form av uppmärksamhet ska det gärna pratas med eller helst kramas med. Folk som vi känner slänger hon sig i famnen hos med glädje, och vill inte gärna gå tillbaka till oss. Hon flinar till och kramar hårt runt halsen på den hon är hos. Försöker de släppa ner henne innan hon har gosat klart så håller hon sig fast med händer och fötter som en klätterapa. Vare sig de vill det eller inte. Men hon är extremt social och tycker om andra människor. Andra barn tycker hon mycket om. Enda problemet är att hon har ett glädjetjut som kan spränga trumhinnan hos vem som helst, och andra barn förstår inte riktigt det utan blir ledsna och ser mera livrädda ut än "ja kom och lek med mig". Skönt att hon lika gärna leker själv, för hon blir inte ledsen över det. Hon tittar bara på oss och verkar tänka "vilken konstig prick som blir ledsen".
Hon vill absolut INTE sitta i vagnen mer än nödvändigt. Hon går och undersöker saker, hälsar på folk och kör gärna vagnen (med vår hjälp så klart). Att springa är definitivt roligare än att gå och ramlar hon så säger hon oj, och ställer sig upp och går vidare. Ibland kanske hon är lite för tuff men å andra sidan, när hon väl gör illa sig så hon får ont kompenserar hon rätt bra åt andra hållet.
Att simma är nog hennes absoluta favoritsyssla. Hon är jätteduktig på att simma själv. Jag håller henne på en armlängds avtånd och släpper henne. Hon sparkar sig upp i min famn och man får ett stort leende och en kram, men sen sparkar hon iväg sig igen. Man håller under magen och hon sparkar och rör på armarna så det är bara att hänga med. Hon vill aldrig gå upp, inte en när hon fryser. Just nu får hon inte bada eftersom hon är förkyld, så då får vi gå till lekparken i stället. Att gunga går för tillfället lika bra en stund, sen vill hon iväg till nästa sak som hon kan prova på.
Jag har spelat in en film på henne när hon gungar.
http://www.youtube.com/watch?v=9LZxRyOuWeQ
Hon äter allt man serverar henne, kanske inte äter upp men smakar gör hon och jag tror inte hon har ogillat något alls. Parmesanost, laksa (soppa på cocosmjölk och kyckling med chili), sushi, fisk, ärtor ja allt äter hon med stor nyfikenhet. Vi försöker äta så Moa kan äta vad vi äter, dock går det ju inte alltid när vi äter starkt tex, men då får vi höra det för hon vill verkligen inte äta vad hon fått. Å det kan man ju i och för sig förstå, varför ska hon få specialmat... Men den bästa med maten är den hon får som hon kan äta själv.
Hon är väldigt hjälpsam. När jag hänger tvätt så hänger hon också, fast åt andra hållet dvs hon hänger av det. Hon tar ur sina bestick ur diskmaskinen när jag tömmer den. Hon hjälper gärna till att klä på och av sig, sträcker upp armarna och lufter på benen. Sina skor och strumpor sätter hon mer än gärna på sig eftersom hon vet att då får hon ut och gå. Men hon är även hjälpsam mot andra barn. Thomas och Tania var här med Finn för ett par helger sedan. Finn blev ledsen och tröstades i Tanias famn. Då såg Moa hans napp och sprang fram till den. Jag trodde hon skulle plocka upp den och stoppa in den i munnen men hon räcker den till Tania och säger "där". Lilla sötnosen.
Hon pratar några ord som mamma och pappa, lampa, där och bye bye. Men hon säger desto mer i ljud. Olika ljud och läten samtidigt som hon pekar på något. Hon verkar inte vara så frustrerad av att vi inte alltid förstår henne, men man hör tydligt att hon vill säga något. Gissningsvis så kommer hon, när hon väl börjar att prata, inte vara tyst en sekund under vakentid. Som sina föräldrar.
Musik tycker hon mycket om, speciellt gammal 80-talsrock som Def Lepard, Poison och Whitesnake. Rock i allmänhet går bra men när Mattias sätter på de banden så gungar hon alltid lite extra när hon dansar. Hon klappar händerna och skrattar gott åt sig själv när hon snurrat/dansat klart. Jag tror det är trummorna hon gillar, men är hon en rocktjej så kan man ju inte säga annat än att det ligger i blodet.
Hon vinkar till de flesta bilar hon ser och vissa vinkar tillbaka med glädje, speciellt lastbilschaufförer och arbetsbilar. Men av någon anledning så har hon fått dille på att vinka till helikoptrar och flygplan. Så fort hon hör ljudet av dom så tittar hon på oss, ler stort och vinkar. Kul, men vi vet inte vart hon fått det ifrån.
Hon har fått Mattias pigment. Hon har en härlig solbränna i ansiktet, på armar och benen. Hon går aldrig ut utan solskydd (30+), har alltid hatt och kläder men hon har definitiv en härlig pepparkaksfärg på gång. Hon har temperament och en extremt stark vilja. Hon har verkligen en härlig personlighet. Hon är envis, är busig, gosig och glad men ändå så självständig. Hon är en helt fantastik liten människa som trots sina 14 och en halv månader känns så mycket större. Så charmig med sina åtta tänder, som hon gärna visar när hon ler. Hon är så enkel att resa med så omställningen att resa hem kommer bli som en dans. Det bästa kommer nog bli att få träffa alla er igen, och förhoppningsvis kommer ni bara få se en blyg tjej en liten stund sen är det full fart.
Till nästa gång, många kramar från oss!
Hon äter allt man serverar henne, kanske inte äter upp men smakar gör hon och jag tror inte hon har ogillat något alls. Parmesanost, laksa (soppa på cocosmjölk och kyckling med chili), sushi, fisk, ärtor ja allt äter hon med stor nyfikenhet. Vi försöker äta så Moa kan äta vad vi äter, dock går det ju inte alltid när vi äter starkt tex, men då får vi höra det för hon vill verkligen inte äta vad hon fått. Å det kan man ju i och för sig förstå, varför ska hon få specialmat... Men den bästa med maten är den hon får som hon kan äta själv.
Hon är väldigt hjälpsam. När jag hänger tvätt så hänger hon också, fast åt andra hållet dvs hon hänger av det. Hon tar ur sina bestick ur diskmaskinen när jag tömmer den. Hon hjälper gärna till att klä på och av sig, sträcker upp armarna och lufter på benen. Sina skor och strumpor sätter hon mer än gärna på sig eftersom hon vet att då får hon ut och gå. Men hon är även hjälpsam mot andra barn. Thomas och Tania var här med Finn för ett par helger sedan. Finn blev ledsen och tröstades i Tanias famn. Då såg Moa hans napp och sprang fram till den. Jag trodde hon skulle plocka upp den och stoppa in den i munnen men hon räcker den till Tania och säger "där". Lilla sötnosen.
Hon pratar några ord som mamma och pappa, lampa, där och bye bye. Men hon säger desto mer i ljud. Olika ljud och läten samtidigt som hon pekar på något. Hon verkar inte vara så frustrerad av att vi inte alltid förstår henne, men man hör tydligt att hon vill säga något. Gissningsvis så kommer hon, när hon väl börjar att prata, inte vara tyst en sekund under vakentid. Som sina föräldrar.
Musik tycker hon mycket om, speciellt gammal 80-talsrock som Def Lepard, Poison och Whitesnake. Rock i allmänhet går bra men när Mattias sätter på de banden så gungar hon alltid lite extra när hon dansar. Hon klappar händerna och skrattar gott åt sig själv när hon snurrat/dansat klart. Jag tror det är trummorna hon gillar, men är hon en rocktjej så kan man ju inte säga annat än att det ligger i blodet.
Hon vinkar till de flesta bilar hon ser och vissa vinkar tillbaka med glädje, speciellt lastbilschaufförer och arbetsbilar. Men av någon anledning så har hon fått dille på att vinka till helikoptrar och flygplan. Så fort hon hör ljudet av dom så tittar hon på oss, ler stort och vinkar. Kul, men vi vet inte vart hon fått det ifrån.
Hon har fått Mattias pigment. Hon har en härlig solbränna i ansiktet, på armar och benen. Hon går aldrig ut utan solskydd (30+), har alltid hatt och kläder men hon har definitiv en härlig pepparkaksfärg på gång. Hon har temperament och en extremt stark vilja. Hon har verkligen en härlig personlighet. Hon är envis, är busig, gosig och glad men ändå så självständig. Hon är en helt fantastik liten människa som trots sina 14 och en halv månader känns så mycket större. Så charmig med sina åtta tänder, som hon gärna visar när hon ler. Hon är så enkel att resa med så omställningen att resa hem kommer bli som en dans. Det bästa kommer nog bli att få träffa alla er igen, och förhoppningsvis kommer ni bara få se en blyg tjej en liten stund sen är det full fart.
Till nästa gång, många kramar från oss!
Sjukstuga och finbesök
Moa har äntligen blivit lite bättre, den värsta febern är över och hon kan sova i sin säng igen. Men då är det ju såklart vår tur att bli sjuka. Kände i går morse en svidande känsla i halsen och igår kväll kände Mattias samma. Så nu är det sjukstuga hos oss. Vi som skulle grilla i morgon. Men men, det får bli en annan gång. Kanske nästa helg.
Jag tog Moa på en liten eftermiddagspromenad idag för att få lite frisk luft och gick till surfers paradise. Tog vägen som går närmast havet men som tyvärr inte går längs med havet (bitvis men inte hela vägen). Luften var ljum och det fläktade skönt på oss, och det var nästan så jag glömde bort att vi var sjuka för en stund för havet såg otroligt lockande ut. Men som sagt bara för en liten stund. Det tar väl ca 20 minuter att gå dit den vägen så det blev en skön promenad med härlig havsluft.
Vi sitter, när vi inte är sjuka, och planerar hur resten av resan kommer att se ut. Pga priserna här nere (Australien är numera ett av de dyraste länderna i världen att bo i) så har vi beslutat att resa vidare härifrån redan i mitten av april. Dock inte hem till Sverige, utan det blir som det ser ut två veckor i Thailand (Phuket), tre veckor på Langkawi, tre veckor på Bali och ca en vecka i Singapore och Kuala Lumpur. Det kanske låter dyrt att resa så, men det blir faktiskt billigare än att stanna kvar till juni som var sagt från början. Mattias läser ju på distans ändå så var vi är spelar mindre roll, så länge det finns internet. Det känns helt rätt att åka härifrån, vi känner oss rätt "klara" med Australien nu.
Först väntar vi på finbesök från Micke, Ellis, Norton och Aprilia om ca en vecka. Då bär det av tillbaka till Sunshine Coast och visa runt, till Australia Zoo (Crocodile hunter Steve Irwins zoo), till bergen och Eumandi och lite sånt. Det blir jättekul att träffa dem, och det blir även ett trevligt avslut på denna etappen av resan. Mera uppdatering kommer om detta. Kramar till er alla till nästa gång, och vi önskar er alla en trevlig helg!
Jag tog Moa på en liten eftermiddagspromenad idag för att få lite frisk luft och gick till surfers paradise. Tog vägen som går närmast havet men som tyvärr inte går längs med havet (bitvis men inte hela vägen). Luften var ljum och det fläktade skönt på oss, och det var nästan så jag glömde bort att vi var sjuka för en stund för havet såg otroligt lockande ut. Men som sagt bara för en liten stund. Det tar väl ca 20 minuter att gå dit den vägen så det blev en skön promenad med härlig havsluft.
Vi sitter, när vi inte är sjuka, och planerar hur resten av resan kommer att se ut. Pga priserna här nere (Australien är numera ett av de dyraste länderna i världen att bo i) så har vi beslutat att resa vidare härifrån redan i mitten av april. Dock inte hem till Sverige, utan det blir som det ser ut två veckor i Thailand (Phuket), tre veckor på Langkawi, tre veckor på Bali och ca en vecka i Singapore och Kuala Lumpur. Det kanske låter dyrt att resa så, men det blir faktiskt billigare än att stanna kvar till juni som var sagt från början. Mattias läser ju på distans ändå så var vi är spelar mindre roll, så länge det finns internet. Det känns helt rätt att åka härifrån, vi känner oss rätt "klara" med Australien nu.
Först väntar vi på finbesök från Micke, Ellis, Norton och Aprilia om ca en vecka. Då bär det av tillbaka till Sunshine Coast och visa runt, till Australia Zoo (Crocodile hunter Steve Irwins zoo), till bergen och Eumandi och lite sånt. Det blir jättekul att träffa dem, och det blir även ett trevligt avslut på denna etappen av resan. Mera uppdatering kommer om detta. Kramar till er alla till nästa gång, och vi önskar er alla en trevlig helg!
Höst vår och saknad
Internationella kvinnodagen, fettisdagen och pannkaksdagen på samma dag! Kan det bli bättre? Åt vi pannkakor? Åt vi semlor? Firade vi mig och Moa för att vi är tjejer? Nej, nej och nej. Pannkakor tänkte vi inte ens på att laga, semlor känns fel att äta om det inte är kallt ute (dessutom, lycka till den som hittar en semla här nere) och att jag är kvinna firar jag varje dag! Men vi hoppas ni alla fick en semla eller pannkaka att äta.
Moa har blivit jätteförkyld, och natten till idag spenderades i en reclinerstol med Moa i min famn. Hon tycker så mycket om att bada oavsett väder så när hon pekar på sin baddräkt och drar ner den från torkstället och ger mig den samtidigt som hon pekar på poolen och säger "där" så kan man ju inte säga nej trots att det är mulet, regnet hänger i luften och det blåser superkallt. Men, man skulle kanske ha tagit den fajten och sagt nej. Lätt att vara efterklok eller hur var det nu? Vi ska upp till Marika och Michael och grilla på lördag så vi håller tummarna att hon är frisk till dess. Emma och James kommer också så vi hoppas på frisk Moa, för trots att vi bor så nära är det inte så ofta vi ses. Vi bor ju inte grannhuset tyvärr.
Här nere har nu hösten officiellt tagit över. Samtidigt som våren gör sig påmind hemma. Det är kul att höra om lite ljusare kvällar, solen på morgonen, solen som värmer och kvittrande fåglar. Nog för att det nog lär komma lite mer snö, men det är på rätt väg. Det kan man sakna här nere, kvällen avslutas tvärt på en kvart och uppgången samma sak- poff så är solen uppe. Det är ingen egentlig höst, det regnar lite mer (som om det behövs) och det blir några grader kallare om dagarna, istället för 35 så är det 28. På våren är det samma sak, men från 25 till 28 om dagen. Det finns bara två lägen; svalare på dagen och kallt på natten, hett på dagen och varmt på natten.här finns inga årstider och inga skiftningar som är tydliga, sådant som man hemma tar för givet. Vårsolen som med sina svaga strålar värmer de vinterbleka ansikten, folk börjar le och man får se morgonsolen och känna "idag är en bra dag". Så ni som tycker att vi har det lite för gött här i värmen, njut lite åt oss hemma i vårsolen för just nu skulle det vara gott med lite sånt med en semla till (eller två).
Från sjuklingen å oss önskar vi er alla en bra dag! KRAM
Moa har blivit jätteförkyld, och natten till idag spenderades i en reclinerstol med Moa i min famn. Hon tycker så mycket om att bada oavsett väder så när hon pekar på sin baddräkt och drar ner den från torkstället och ger mig den samtidigt som hon pekar på poolen och säger "där" så kan man ju inte säga nej trots att det är mulet, regnet hänger i luften och det blåser superkallt. Men, man skulle kanske ha tagit den fajten och sagt nej. Lätt att vara efterklok eller hur var det nu? Vi ska upp till Marika och Michael och grilla på lördag så vi håller tummarna att hon är frisk till dess. Emma och James kommer också så vi hoppas på frisk Moa, för trots att vi bor så nära är det inte så ofta vi ses. Vi bor ju inte grannhuset tyvärr.
Här nere har nu hösten officiellt tagit över. Samtidigt som våren gör sig påmind hemma. Det är kul att höra om lite ljusare kvällar, solen på morgonen, solen som värmer och kvittrande fåglar. Nog för att det nog lär komma lite mer snö, men det är på rätt väg. Det kan man sakna här nere, kvällen avslutas tvärt på en kvart och uppgången samma sak- poff så är solen uppe. Det är ingen egentlig höst, det regnar lite mer (som om det behövs) och det blir några grader kallare om dagarna, istället för 35 så är det 28. På våren är det samma sak, men från 25 till 28 om dagen. Det finns bara två lägen; svalare på dagen och kallt på natten, hett på dagen och varmt på natten.här finns inga årstider och inga skiftningar som är tydliga, sådant som man hemma tar för givet. Vårsolen som med sina svaga strålar värmer de vinterbleka ansikten, folk börjar le och man får se morgonsolen och känna "idag är en bra dag". Så ni som tycker att vi har det lite för gött här i värmen, njut lite åt oss hemma i vårsolen för just nu skulle det vara gott med lite sånt med en semla till (eller två).
Från sjuklingen å oss önskar vi er alla en bra dag! KRAM
Byron bay
Då tycker vi att det är dags att uppdatera om dagen i Byron Bay.
Det är en kuststad med en ännu fungerande fyr som också fortfarande används om än mer av nostalgi än som ledande ljus för båtar. Den ligger på den östligaste punkten i Australien och utanför är det bara hav, delfiner, rockor och havssköldpaddor som simmar, och mellan maj och november kan man se när knölvalarna migrerar söderut för att kalva. Staden i sig är fylld av caféer, surfbutiker och en himla massa surfare och backpackers. Den är väldigt mysig och avslappnad, och väldigt liten.
Prickarna i havet är surfare, så det finns en hel del...
Vi stannade till vid fyren och tittade på utsikten en stund, för att sedan åka ner och bada i havet. Det var jätteskönt och varmt med bara små vågor. Perfekt för en liten tjej att plaska runt. Hon tyckte det var superkul när vågorna slog mot henne. Vi höll i henne där det var lite djupt men hon stod bra själv där det var lite grundare. Det är svårt att hålla sig för skratt när hon tjuter av glädje i vattnet. Men som allt härligt har även badandet ett slut.
Det var tid för lite lunch. Lite sushi, promenad genom stan, en kaffe och sen åkte vi hem. Det tar ca en och en halv timme om man åker motorvägen, men vi åkte inlandet både dit och hem som tar lite mer än två timmar. Det är roligare att få lite annan utsikt under bilfärden än bara motorvägen. Moa sov gott hela vägen hem. Tur att vi har fått en tjej som gillar att åka bil.
Byron bay är som sagt en mysig stad, men det är skönt att åka därifrån efter en dag. Den har inte så mycket mer att erbjuda än stranden, fyren och cafeerna runt om. Ja, om du inte är backpacker eller surfare vill säga och vi är ju ingetdera.
Nästa äventyr blir nog upp till O'reilleys plateau och mata lite lorakeets.
Nästa äventyr blir nog upp till O'reilleys plateau och mata lite lorakeets.
Till nästa gång, KRAM till er alla
Australiens östligaste punkt, Byron Lighthouse.
Moa springer mot vågorna.
Någon mer som blir sugen på att bada.
Mamma hjälper till när vågorna blir lite för stora.
Moa vill gärna visa upp sin fina baddräkt med keps.
Så här bra kan man ha det ibland.
Lite fler bilder från resan
En vacker vy från Chandons vingård
Entrén till Chandon
En del vingårdar har oxå hotell. Även om historisk byggnad var att ta i.......
Emma o Moa med utsikt över Great Pacific Drive. Sista biten kör man längs med havet för att få denna utsikt.
Samma plats när mörkret faller och dimman börjar krypa in. Efter detta så avslutade vi med att köra genom en kolsvart regnskog innan vi kom mot Sydney.
Vi deltog i det kinesiska nyårsfirandet. Moa tyckte att det var jättekul en stund sen ville hon inte vänta på fler drakar eller kaniner. Hela tåget var 2500 deltagare och inkluderade alla djuren som finns i kinesiska kalendern.
