Blodvite och blåmärken
Stackars liten Moa som är så ivrig och glad. Det blir lätt tårar och stort behov av tröst numera. Häromdagen var hon så lycklig efter sitt bad att hon höll i badkarskanten och hoppade av glädje när hon såg vattnet rinna ner i avloppet, och såklart så hamnade kanten under hakan och de två små sylvassa tänderna gjorde litet hål i tandköttet. Innan man hann förstå att det inte var så farligt gick hjärtat i 180!! Nu var det bara några droppar blod, men det gjorde nog väldans ont. Hon älskar ju oxå att gå runt vårt bord, och släpper gärna för att gå själv men ibland så händer det att hon ramlar och slår i pannan eller hakan i bordet. Så just nu har hon ett blåmärke på kindbenet och ett rätt över ögonbrynet. Alldeles nyss ville hon ut på balkongen men snubblade till och hamnade med benet på listen (där skjutdörrarna till balkongen sitter) och har nu ett nytt härligt blåmärke på smalbenet. Men trots allt så är hon så härligt lätt att trösta, ge henne en stor kram, låt henne krama giraffen (tack igen för den Claudia!!) och nappen så är hon glad igen. Bäst just nu enligt Moa är att dansa, bli kittlad och bada (trots blodvite)
Kommentarer
Postat av: Uffe
Hej
Som farfar till Moa och luttrad pappa till Mattias
känner jag igen de situationer Ni skriver om. Det är smällar man får ta. Det kommer att bli mer blåmärken och småsår under Moas uppväxt,med tanke på de erfarenheter jag har från Mattias. Var du lika vild, Emma, som Mattias får ni det "kul".
Här uppe i Ruan jäser vinet förhoppnings bra och
vår novoun vill bli klar i feb. Ska nu fixa mat till 12 personer i Gula huset i Järnavik.
Nästa vecka kommer jag och vara lägerchef på
sportfiskarnas gäddläger i Blekinge.
see you
Krama Moa från oss alla i Ruan
uffe tuff
Postat av: Jenny W
Halloj Emma!
Roligt med en reseblogg!
Det där känner jag igen väl. Precis samma som hos oss. Svantes ansikte är prickigt av nya och gamla blåmärken. Det är inte lätt att lära sig gå …
Kram
Trackback
