ourtripdownunder

Då var vi tillbaka igen. Ibland får man lite skrivkramp och det är inte alltid det händer saker så det blev en kortare paus i bloggandet. När tom vi blir lite less på att uppdatera att vi har sol och att vi varit i poolen och inget annat, hur less är inte ni då på att läsa det? Nu står ju i alla fall resan till Singapore runt hörnet så då är det bäst att uppdatera.

Men, first thing first. I helgen åkte vi till Brisbane för att träffa Tania, Thomas och Finn på fredagen och BBQ hemma hos Marika, Michael och Larissa på lördagen. Tania skulle jobba på hennes skola på lördagen (de hade karneval) så vi passade på att åka upp på fredagen och säga hej då till henne.

Finn och Moa går väldigt bra ihop och det är alltid kul att se hur hon skiner upp bland småfolk och nya leksaker. Hon är väldigt sprallig och leker lika gärna själv som med de övriga små. Att dela leksaker är ännu inte ett begrepp som hon förstår, men hon är inte den som håller på sakerna. Hon springer bara iväg ett varv sen kommer hon tillbaka och ger leksakerna till Finn igen. Vi åt pizza och pasta och satt och pratade till 22 tiden, sen slog tröttheten in så det var bara att gå och lägga sig.

På lördagen så åkte vi runt lite i Brisbane efter frukosten hos Thomas och Tania. Vi åkte till ett område som heter New Farm och gick på farmers market. Det var supermysigt, men lite av charmen med att gå på marknad är ju att det ska vara lite billigare. Någon har bestämt missuppfattat det på den här marknaden, för det var ingenting som var billigt. Vi gick runt och provsmakade saker istället. De som såg Moa sträckte direkt fram frukt eller grönsaksfaten och gav henne smakprover. Kan tillägga att det blev lite si och så med lunchen efteråt. Skönt att se att det inte är problem med vitaminintaget i alla fall. Vi tog även en tur genom stan och West End. En liten nostalgitripp kan man säga.

Sen åkte vi på BBQ hos Marika och Michael. Det var vi, Emma och James (min gamla kollega och hennes man), Thomas och Finn, Katarina (svenska som läste med Mattias), Putri (indonesiska som läste med Mattias) och Michaels bror Rob. Det var en liten hej då tillställning för oss som åker. Det bjöds på sallad, pastasallad och potatisgratäng med medhavt kött att grilla. Det var väldigt avslappnat och trevligt.

Återigen så hade Moa kul bland alla leksaker, plus att nu var det inte bara Finn att leka med utan Larissa. Hon är bara 11 månader så hon är väl inte riktigt lika lekfull som Finn, som är 1 1/2 år. De verkar trots det gå bra ihop ändå. Men som vilka andra små som helst när tröttheten tar vid så är det nog med roligheter. Vi satte oss därför i bilen och åkte hem. Moa somnade efter fem minuter så hon hade fått nog av skojigheter för en helg. Hon håller dessutom på att få fyra kindtänder på samma gång så tandvärken gör nog sitt för tröttheten. De vill inte riktigt komma igenom tandköttet så hon har väldigt ont. Tack och lov för smärtstillande!

Så, på tisdag åker vi tillbaka till Brisbane för att spendera våra sista dagar där. På torsdag klockan 13.30 går planet till Singapore. Därifrån tar vi efter fyra nätter och en ny hårddisk, tåget till Kuala Lumpur där vi stannar i två veckor. Sedan så åker vi förmodligen ut till öarna runt Malaysia och njuter av sol, det blir Penang, Perenthian och Redang Islands. Just i vilken ordning det blir beror på var solen är. Efter det blir det nog Singapore och öarna runt där för mera sol. Som avslutning på resan ser det ut att bli två eller tre veckor på Bali för, rätt gissat, MERA SOL! Efter det Singapore, London och hemma igen den första juli. Det enda som är bestämt är resan till Singapore och KL, sen blir det som sagt lite grann upp till vädergudarna. Lite spännande måste det ju vara också. Allt ska inte vara hugget i sten. Återkommer med info vid de senare tillfällena när det blir aktuellt.

Först av allt ska det dock sovas, slängas saker och packas.

Så till nästa gång som kommer bli innan vi åker, Kram till er alla!!

Då har familjen Olsson lämnat Australien och är efter två månader i husbil på väg hem. Det har varit superskoj att ha dem här och få visat runt vår del av landet. Det har varit tio intensiva dagar och vi har hunnit med mycket. Vädret har varit på vår sida så det har regnat någon gång under tiden de var hos oss.

Vi började ju med Byron Bay, och sen tog vi oss upp till Noosa och bodde där i ett par dagar. Vi åkte via Australia zoo som är Steve Irwins zoo (krokodiljägaren). Där såg vi på show med deras olika fåglar, ormar och krokodiler. Krokodilen var väl i det lataste laget så han kunde gärna fått sova vidare. Vi gick runt och kollade på de andra djuren (i 32 gradig hetta) så det blev inte så långvarigt. Men vi hann se Acco som är en 1000 kg 4,3 meter lång saltvattenkrokodil. Inte så man känner för att krama honom direkt. Hans fru låg och passade deras bo med ägg så de var slöa men hade koll.

Vi såg deras tigrar, elefanter och så klart en massa koalor och kängurur. Sen åkte vi dit vi skulle stanna över natten och åt lite mat. Moa tyckte det var såååååå kul med Norton och Aprilia. Aprilia går inte så bra ännu så Norton sprang omkring med Moa i hälarna i stort sett hela tiden. Hon hade jätteskoj, och jag tror Norton också tyckte om det.

Dagen efter gick vi till stranden och badade lite. Det var inte så mycket folk eftersom det är lågsäsong men det var så otroligt varmt i vattnet. Skönt i och för sig för det var svalare i luften. Vi åt lite asiatiskt till middag och satt och pratade på kvällen. Sen var det sovdags och sen avfärd hemåt dagen efter.

Vi stannade till vid Sunshine Beach för en kaffe och för att visa var vi bodde. Vidare ner till Redcliffe för sen lunch bestående av fish & chips på Morgans seafood. Dagsfångad fisk och skaldjur så det stod ut ur öronen på oss. Men det var gott. Efter det så lämnade vi av familjen Olsson då de skulle träffa en av Ellis gamla skolkamrater som bor i närheten av där vi var. De stannade över natten så vi åkte hem till oss.

När de kom ner till oss så visade vi runt dem i området där vi bor, Broadbeach och Surfers Paradise. Vi åkte även upp till Mount Tambourine och O'reilleys plateau för att mata fåglar men det fanns bara fem sex ruggiga papegojor som såg proppmätta ut. Moa såg väl ut att tycka det var kul, men det var inga fler fåglar än vi har i träden utanför. Vi kunde inte mata dem för det var fyra familjer som ockuperade fågelbordet så vi gick. Det blåste iskallt och det duggregnade så det var inget mysigt.

Vi åkte vidare till Tambourine skywalk istället. En promenad i regnskog som delvis är i träden. De har byggt upp en gångbro av stål 20 meter upp i luften där man kan se igenom till marken. Högt och lite läskigt men kul. Det tar ca 45 minuter och det finns vattenfall, spindlar, ödlor, massa träd och en massa fjärilar. En fjäril som finns där är 20 cm (!!) mellan vingarna. Hade varit spännande att se en så stor, men den gömde sig för oss.

Efter det åkte vi till byn Tambourine för att ta en fika trodde vi. Men eftersom det var söndag och rätt sent på eftermiddagen så stängde allt. Vi åkte hem istället för middag som blev en god kycklingsallad. Vi satt och pratade länge på kvällen eftersom vi skulle mot Brisbane dagen efter och det var deras sista kväll hos oss.

Vi åkte upp mot Brisbane och åt lunch, promenad genom West End, vidare mot deras hotell och sen promenad till Queen street mall och shoppa lite. Det började ösregna när vi gick så vi stannade på vår gamla stammispub Jimmys som ligger mitt på gågatan. Sen började hungern ta över så vi gick till en pastarestaurang och åt middag. Vi promenerade hemåt med dom och vinkade av dem allihopa. Moa och Ellis fann varandra direkt så skruttis (Moa alltså) började gråta när de vinkade hej då och gick in i hotellet. Nu är de i Singapore för dagen och åker hemåt ikväll. Så vi önskar dem en trevlig resa hem och vi ses snart!

Vi är kvar ett tag till och planerar vår resa vidare. Thailand verkar bli jobbigt att ta sig till pga det rådande vädret som är så vi funderar om. Langkawi ligger så pass nära så det är frågan om inte de är drabbade av regnet också. Det är ju inte regnperiod förrän om flera veckor (maj till juli är värst vanligtvis) så vi vill inte tänka hur mycket det skulle regna då. Återkommer om resplanen framöver.

Men till dess, kramar till er alla från oss

YouTubes server är för tillfället avstängd för att de ska allokera internethastigheten till förmån för Japanska sidor. Detta så familjer kan söka efter de som saknas. Så fungerar inte länken försök lite då och då.

Vi åkte iväg till Byron bay på förmiddagen för att möta upp Micke (Mattias barndomsvän), Ellis och deras barn Norton (4år) och Aprilia (1 år). De har rest runt på nästan samma vägar som oss och har nu kommit upp till oss äntligen. De började i Adelaide där Ellis läste ett utbytesår på high school i början på 90-talet och sedan kom tillbaka igen för tio år sedan för att resa lite. Nu är hon tillbaka med familjen i två månader och ska hälsa på oss och hennes gamla skolkompisar. De har hyrt en husbil i Adelaide och lämnar den i Brisbane innan de åker hem igen sista mars.

Vi passade på att leka lite i lekparken så Moa fick få av sig lite energi. Hon vill gärna leka överallt samtidigt, och verkar inte ha problem att hoppa in i lekar med lite äldre barn. Det är bara det att dom leker på en nivå som kanske inte passar en ettåring. Men hon blir inte ledsen för det, hon går bara vidare när hon hon inte hänger med längre.

Sen var det dags för en kall öl i hettan. Solen gassade och det var 28 grader. Så en öl på Beach Hotel passade sig väl. När familjen Olsson i sin campervan dök upp så var det dags för en sen lunch. Efter det tog vi en promenad runt stan, ner på stranden och doppa fötterna på mig, Moa och Norton och sen tillbaka till Beach hotel för en till kall öl. Vi kan ju sitta och prata som vuxna gör, men barn är inte ett dugg intresserade så efter ett tag tog jag Moa och Norton till ett träd på stranden som var fullt av papegojor. De satt och åt frön och var väldigt spännande tyckte båda barnen. "Oooooj" sa Moa.

Vi åkte sen upp till fyrtornet för vacker utsikt. Det fläktade härligt och solen höll på att gå ner. Det var en fantastiskt skön kväll, och vi kände att middag skulle sitta fint nu. Därför åkte vi ner till stan och satte oss på en vietnamesisk restaurang och åt otroligt god mat; kycklingsoppa, nudlar med seafood, stekt ris med kyckling, krispiga nudlar med kyckling och nudelsoppa. Vi satt och pratade en stund och uppdaterade varandra på upplevelser från Australien och planerade vad vi kommer göra innan de åker hemåt.

Efter det bar det av hemåt för oss. Moa somnade i bilbarnstolen på en gång, och vaknade en kort stund när vi kom hem, för att sedan somna direkt utan välling. Hon var helt färdig, som hennes föräldrar så vi var inte långt efter. Det var en toppendag i solen med härligt sällskap och god mat. Kan inte bli en bättre dag.

Så till nästa gång får ni alla ha en härlig dag. Kramar så länge!

Jag har uppdaterat länken i det tidigare inlägget, så prova det igen.

När man sitter med Moa så är det lätt att glömma att hon växer och utvecklas varje dag. För oss som ser det varje dag är det ju alltid speciellt, men för er där hemma så är det ju inte lätt att se eller tänka hur den lilla 8 månaders tjejen som hon var när vi åkte är idag när hon är 14 månader. Så därför kommer här ett litet inlägg bara om Moa.

Moa har äntligen blivit lite bättre, den värsta febern är över och hon kan sova i sin säng igen. Men då är det ju såklart vår tur att bli sjuka. Kände i går morse en svidande känsla i halsen och igår kväll kände Mattias samma. Så nu är det sjukstuga hos oss. Vi som skulle grilla i morgon. Men men, det får bli en annan gång. Kanske nästa helg.

Jag tog Moa på en liten eftermiddagspromenad idag för att få lite frisk luft och gick till surfers paradise. Tog vägen som går närmast havet men som tyvärr inte går längs med havet (bitvis men inte hela vägen). Luften var ljum och det fläktade skönt på oss, och det var nästan så jag glömde bort att vi var sjuka för en stund för havet såg otroligt lockande ut. Men som sagt bara för en liten stund. Det tar väl ca 20 minuter att gå dit den vägen så det blev en skön promenad med härlig havsluft.

Vi sitter, när vi inte är sjuka, och planerar hur resten av resan kommer att se ut. Pga priserna här nere (Australien är numera ett av de dyraste länderna i världen att bo i) så har vi beslutat att resa vidare härifrån redan i mitten av april. Dock inte hem till Sverige, utan det blir som det ser ut två veckor i Thailand (Phuket), tre veckor på Langkawi, tre veckor på Bali och ca en vecka i Singapore och Kuala Lumpur. Det kanske låter dyrt att resa så, men det blir faktiskt billigare än att stanna kvar till juni som var sagt från början. Mattias läser ju på distans ändå så var vi är spelar mindre roll, så länge det finns internet. Det känns helt rätt att åka härifrån, vi känner oss rätt "klara" med Australien nu.

Först väntar vi på finbesök från Micke, Ellis, Norton och Aprilia om ca en vecka. Då bär det av tillbaka till Sunshine Coast och visa runt, till Australia Zoo (Crocodile hunter Steve Irwins zoo), till bergen och Eumandi och lite sånt. Det blir jättekul att träffa dem, och det blir även ett trevligt avslut på denna etappen av resan. Mera uppdatering kommer om detta. Kramar till er alla till nästa gång, och vi önskar er alla en trevlig helg!

Internationella kvinnodagen, fettisdagen och pannkaksdagen på samma dag! Kan det bli bättre? Åt vi pannkakor? Åt vi semlor? Firade vi mig och Moa för att vi är tjejer? Nej, nej och nej. Pannkakor tänkte vi inte ens på att laga, semlor känns fel att äta om det inte är kallt ute (dessutom, lycka till den som hittar en semla här nere) och att jag är kvinna firar jag varje dag! Men vi hoppas ni alla fick en semla eller pannkaka att äta.

Moa har blivit jätteförkyld, och natten till idag spenderades i en reclinerstol med Moa i min famn. Hon tycker så mycket om att bada oavsett väder så när hon pekar på sin baddräkt och drar ner den från torkstället och ger mig den samtidigt som hon pekar på poolen och säger "där" så kan man ju inte säga nej trots att det är mulet, regnet hänger i luften och det blåser superkallt. Men, man skulle kanske ha tagit den fajten och sagt nej. Lätt att vara efterklok eller hur var det nu? Vi ska upp till Marika och Michael och grilla på lördag så vi håller tummarna att hon är frisk till dess. Emma och James kommer också så vi hoppas på frisk Moa, för trots att vi bor så nära är det inte så ofta vi ses. Vi bor ju inte grannhuset tyvärr.

Här nere har nu hösten officiellt tagit över. Samtidigt som våren gör sig påmind hemma. Det är kul att höra om lite ljusare kvällar, solen på morgonen, solen som värmer och kvittrande fåglar. Nog för att det nog lär komma lite mer snö, men det är på rätt väg. Det kan man sakna här nere, kvällen avslutas tvärt på en kvart och uppgången samma sak- poff så är solen uppe. Det är ingen egentlig höst, det regnar lite mer (som om det behövs) och det blir några grader kallare om dagarna, istället för 35 så är det 28. På våren är det samma sak, men från 25 till 28 om dagen. Det finns bara två lägen; svalare på dagen och kallt på natten, hett på dagen och varmt på natten.här finns inga årstider och inga skiftningar som är tydliga, sådant som man hemma tar för givet. Vårsolen som med sina svaga strålar värmer de vinterbleka ansikten, folk börjar le och man får se morgonsolen och känna "idag är en bra dag". Så ni som tycker att vi har det lite för gött här i värmen, njut lite åt oss hemma i vårsolen för just nu skulle det vara gott med lite sånt med en semla till (eller två).

Från sjuklingen å oss önskar vi er alla en bra dag! KRAM

Då tycker vi att det är dags att uppdatera om dagen i Byron Bay.

Nu var det alldeles för länge sen ni fick en uppdatering. Men för att vara helt ärliga (och det ska man ju vara) så har vi inte gjort så mycket mer än njuta av solen, poolen och att bara vara.

I går (söndag) så hade vi ett litet försenat kalas för Moa. När vi skulle ha det upp på Sunshine beach så regnade det så mycket att vi var tvungna att ställa in. Men nu gick det bättre, 30 grader och strålande sol. Det var Emma och James och Marika, Michael och Larissa som kom. Vi öppnade lite paket och gick sen ner till poolen och badade lite innan maten. Moa fick en jättesöt bok, en plaskpool och en badboll av Marika och Michael och en supersöt rosa kjol och ett hårband av Emma och James. När vi öppnade paketen och Moa fick se vad som var i så blev hon jätteglad och sa oooooh och verkligen kramade presenterna. Skönt att veta att hon kan tacka själv för presenter.

Vi åt god grillad kyckling med Mattias chimichurri och pastasallad. Till efterrätt blev det rabarber och äppelpaj. Moa var så lycklig av att ha alla människor där så hon vägrade sova. Så efter en fantastisk eftermiddag i solen med härligt sällskap så somnade Moa i sin matstol.

I morgon ska vi åka en tur till Byron bay och bada lite och gå omkring i hippiestaden.

Har spelat in en liten film på Moa där hon gör sitt senaste ooooohande och åker en vad-det-nu-heter-låstas-bil.

Då var vi tillbaka. Vi åkte upp till Mount Tambourine, men tog en lunch och en fika i stället för skywalk. Dels var det lite sent, men framför allt så var batteriet i kameran i behov av uppladdning så vi åker dit igen. Det ligger bara en timme härifrån så det är ingen lång utflykt. Men det var kul att se vad många hus som byggts där uppe. Många mysiga men också många enorma och med en fantastisk utsikt över dalen och ut mot havet.

Vi gick in på en cellar door för Castle Glen wine and liqueurs och provade lite vin och likör. De har vingården en bit ifrån där vi bodde i Noosa så vi har åkt förbi slottet många gånger. En liten chardonnay och en semillion sauvignon blanc provade jag och Mattias provade en kaffe och choklad likör. Sammanfattningsvis kan vi säga att det var riktigt äckligt! Det smakade som de köpt essenser som de blandat ihop. Vinet var så sött att jag gissar att de hällt i så mycket socker som gick, färgen påminde om sirap och tungan nästan rullade ihop sig. Likören smakade även den hemmagjord. Kan inte påstå att Mattias min övertygade mig att testa den.

Såg att den chardonnay jag fick var tydligen en sparkling brut men när damen som serverar oss säger "den här flaskan har varit öppen i två veckor" så förstår ni kanske hur mycket bubblor som var kvar, och hur den smakade. Hon gillade söta viner så det var ju ett rätt för henne som anställd. Men också det enda. Hon ville jag skulle smaka deras Montepulciano (som jag fick uttala åt henne för hon kunde inte). Saken är den att jag gillar den druvan och vill gärna dricka det igen så jag tackade vänligt men bestämt nej. Så nej, har ni vägarna förbi så gå inte in.

Moa har blivit en riktigt duktig simmare. Vi är i poolen varje dag, och det bästa hon vet är när hon får hoppa från poolkanten (vi håller i) och hela hon hoppar i. Hon tittar under vattnet men stänger munnen och skrattar när hon kommer upp. Hon dyker och sprattlar som en fisk. Så det är inga problem med vatten och henne, och det känns bra.

Jag har hört att nyheterna om översvämningarna inte fick någon fortsättning (eller avslut rättare sagt) hemma. De områden som var drabbade är nu torra men många hus och företag är förstörda. Det har varit många insamlingar till förmån för de drabbade, många företag skänker en del av intäkterna till fonden osv. Julia Gillard (PM) har även gjort en skatt för de som tjänar över AUD 50000 per år som kommer gå till återuppbyggnaden av Queensland. Kanske inte helt rätt, men 6 miljarder dollar ligger ju inte direkt och skvalpar nånstans. Alla som kunde hjälpte till att städa upp; militären hjälpte till, grannar, vänner ja i stort sett alla hjälpte till så gott det gick. När vi var i Brisbane över dagen i torsdags så åkte vi och tittade runt. Man såg inte mycket av översvämningen men det var rent. Fasader på hus, gatorna, staket och murar var högtryckstvättade så det var det enda man kunde se som var annorlunda. Three monkeys (vårt favoritcafé) låg ju under vatten, men efter tio dagar med arbete och fix så var det öppet igen. Så det märks inte av det förutom på priser på frukt. Köpte en banan på Coles till Moa förra veckan, 120 gram banan á 10 kronor. Den sved kan jag säga. I och för sig var det pga av cyklonen Yasi, men effekten är densamma: allt blir dyrare.

Nu sitter vi och tittar ut över stadens neonljus och alla blixtrar som lyser upp himlen. Det öser ner men det gör inget, för har man så fin utsikt som vi har så kan man njuta av det.

Till nästa gång, kramar till er alla

Det är härligt att vakna i samma säng fler än ett par nätter. Lägenheten är toppen och området är det fart på till skillnad mot Noosa. Poolen är härlig och gymet fungerar som det ska. Livet är som det ska vara och vi har haft lite semester. Frukost lunch och middag intages på balkongen där brisen från havet bara är lätt svalkande. Därför har det varit lite tomt på bloggandet ett par dagar. Vi har bara legat i och vid poolen sen i söndags och det är väl inte så kul att läsa om. Men i morgon ska vi gå en skywalk i regnskogen på Tambourine mountains, sen till O'Reillys plateu där man kan mata papegojor. Så då återkommer vi med inlägg.

Återkommer i morrn! Kram kram

Så härligt att ha avslutat roadtripen. Den var som sagt underbar på alla sätt men alla tre är glada över en fast punkt nu. Vi avslutade med två lyxdagar på Sheraton Mirage vilket vi kände att vi var värda! Vi låg och slappade vid poolen och gjorde inte många knop förutom att ordna med boendet. Så mycket bättre avslut kunde det inte blivit.

Idag började vi dagen med en promenad längs med vattnet till broadbeach för att köpa lite frukost. Det var väl 25 grader trots att klockan bara var åtta på morgonen. Det var toppen helt enkelt. Sen satte vi oss på balkongen och åt lite och drack kaffe. När vi var klara bytte vi om till badkläder och åkte ner till poolen. Den var nog 28 grader så den svalkade knappt men det var ändå skönt.

Nu har vi precis intagit middag som bestod av en kycklingsallad med ett varsitt glas kallt Rosemount semillion sauvignon blanc som vi köpte på resan. Vi lyssnar på vågorna och alla ljud från staden som aldrig sover, men som också är en enda stor semesterort. Helt underbar om än bara för en stund.

Moa sover gott i min famn och hoppas ni alla vaknar upp till en härlig söndag.

Kramar till er från oss till nästa gång

Avståndet blev som att köra Stockholm till Barcelona tillbaka till Stockholm och till Barcelona igen eller ca 750 mil.

Då flyttar vi in i lägenheten i morgon. Den kändes mycket bra. Ett sovrum och med balkong mot havet. Det finns pool, gym och vi bor på våning 10 av 14. Vill ni kolla huset så gå in på www.ipanema.com.au. Adressen är 1005/2865 Gold Coast Hwy, Surfers paradise QLD 4217, Australia. Kram

Vi åkte till Blue mountains och en ort som heter Katoomba för att titta på en klippformation som kallas the Three Sisters i Jamison valley. Det är enligt aboriginska sägner tre systrar som förvandlades till sten av deras äldste då de blev kära i tre pojkar från en annan stam. Det var förbjudet att blanda sig, så för att skydda dem förvandlade han dem till sten. Han dödades i strid innan han kunde förvandla tillbaka systrarna, och där står de än idag. De är väldigt vackra där de står i den gröna dalen. Det är eukalyptusträden som gett nationalparken dess namn. Det är eukalyptusolja som träden ger ifrån sig på bladen vilka i sin tur ger det blåa diset som lägger sig över bergen och skogen. Därav namnet Blue mountains.

Vi åkte sen linbana över till andra sidan dalen över till de gamla kolgruvorna. Banan går 450 meter ovan marken mellan klipporna (inte systrarna) och man kan se ett vackert vattenfall som nu hade gott om vatten som rann. Efter linbanan åkte vi världens brantaste tåg, 56 grader (nästan rakt ner) genom berget och dalen. Moa satt i babybjörnen och tyckte det var jättekul. De byggde en bergochdalbana här, kallad RockandRolla, för många år sedan som var tänkt att ge en upplevelse utan dess like. Kan tillägga att det aldrig gavs tillstånd att köra den pga säkerheten. Efter den snabba på 450 meter ner så gick vi en regnskogspromenad bland träden. Man går på en uppbyggd bro längs med alla träd. Det var mysigt med alla fåglar som sjunger bland de jättestora gummiträden och lianerna. Nästan så man hörde Tarzan svinga sig fram där.  Sen tog vi bergsbanan upp (byggd i Schweiz) till toppen igen för att byta till linbanan för mera vyer. Så fort det går lägger vi upp bilder, det är svårt att beskriva hur det ser ut med ord.

Dagen efter var vi i hunter valley för mera vinprovning. Det kändes mycket annorlunda att komma till vingårdar där de nu skördar. I Yarra och Barossa så är det ännu några veckor kvar så där är det gröna frodiga plantor som står. Här var det tunga druvklasar som hängde på de trötta grenarna. Vi åkte till Lindemans och Rosemount Estate och provade först. Våra favoriter ägs båda av Fosters group så det blev två på en gång. Kan inte bli bättre. Det var en vacker vingård men som med alla andra stora så har vi sett att den "riktiga" vingården är en bit ifrån deras cellardoor. De har gårdar i både Yarra, Barossa, Hunter och i Limestone country i södra South Australia. Men vinet smakade fantastiskt och det är huvudsaken.

Vi köpte några flaskor med oss så vi kan njuta av det även i surfers paradise. Sen åt vi lunch på Roche wines, och fortsatte provandes på Tempus Two. En relativt ung vingård som tyvärr också smakade av sig på vinerna. De vi fick prova var goda men lite för tunna och intetsägande, och de flesta vinerna skulle gärna kunna stå i några år till för att få fram smakerna. Vi åkte vidare till the small winemakers centre som också här blandar fem av områdets små gårdar, bl.a. Thomas wines. Det var igen gott men den som egentligen var god och drickbar nu var the little winemakers '08 merlot. De andra skulle även dom tjäna på att ligga ett tag till. Mattias provade en Thomas shiraz och den sa sommeliereren att vinmakaren sagt att den inte bara kunde ligga i sex sju år till, utan den bör göra det. Då undrar jag i mitt stilla sinne, varför har man den på menyn överhuvudtaget? Det var otroligt kul att varit där, men jämfört med de övriga områdena var vi inte så värst imponerade.

Vi åkte vidare uppåt kusten och är nu äntligen tillbaka i Surfers Paradise och ska om tjugo minuter träffa en mäklare och förhoppningsvis skriva kontrakt. Så håll tummarna!! Det har varit en härlig resa men nu är vi alla tre färdiga med hotell och bilåkande för en bra tid framöver.

Men till nästa gång, kramar från oss

Nu har vi varit riktiga turister. Vi hoppade på cityexplorer-bussen som tar en och en halv timme. Det är gamla dubbeldäckare där de tagit av taket på övervåningen som man åker med. Man får en förinspelad guidad tur av stan och man får hoppa av och på hur man vill, biljetten gäller i 24 timmar. Vi tog ena delen av stan på förmiddagen efter att åkt via The Rocks, circular quay (vid harbour bridge och operahuset), darling harbour, förbi de gamla varven som nu är ombyggda till lägenheter och genom stan. Vi hoppade av där vi bor och åt lunch. Vi bor precis vid Hyde park, och St Marys cathedral. Det är en enorm katedral vilken började byggas 1821 och blev inte klar förrän 1911 tack vare olika anledningar, bl.a. annat skatt på färdigställda byggnader. De höll på arbetet med spirorna så länge de kunde.

På eftermiddagen åkte vi turen som tog oss till Bondi Beach och hoppade av där för att spatsera längs med boardwalken på stranden. Vi gick till Iceberg som är en restaurang och en privat klubb för återvändande militärer kallad RSL. Man får komma in som gäst och man måste då skriva in sig. Om ni sett livräddarna på Bondi så ser man ofta en bassäng i klipporna och den ligger där vi var. Man kan inte ansöka om medlemskap i den simklubben, utan du måste simma där minst tre söndagar per månad i fem år i alla väder. Under premiären på vintern slänger de i isblock som man får simma i. Dessa inträdeskrav gör den känd som den mest lojala simklubben som finns. Helt enkelt för att du verkligen VILL simma där.

Vi simmade dock inte utan njöt av varsin öl och en god pilgrimsmusselsallad i stället. Vi åkte sedan vidare med turen och åkte via lyxhus, beachshacks, gamla byggnader, nya byggnader, Harbour Bridge och operahuset och runt Kings Cross. Det var riktigt roligt och väl värt sina pengar. På kvällen gick vi till Darling Harbour och åt varsin köttbit och drack en öl till det.

Idag åkte vi den resterande turen till botaniska trädgården, genom Kings Cross igen, förbi katedralen, ner mot militäranläggningarna och och förbi direkt utanför operahuset igen. Vi och åt asiatisk lunch i haymarket vid Chinatown och gick lite runt Darling Harbour. Efter det gick vi tillbaka mot hotellet för middag och planering inför morgonens avfärd mot Blue mountains och the Three Sisters som är tre urgamla klippformationer. En promenad bland träden på en uppbyggd gångväg, till ett vattenfall och åka en scenic railway i nästan 90 graders vinkel står på programmet i morgon. Sen vidare mot Hunter valley och mera vinprovning av Lindemans och Rosemount estate bl.a.

Så god natt allihopa till nästa gång. kram så länge

Så klart 2500 deltagare i paraden inte 250 grupper av deltagare. Lite skillnad...

När vi gick i Malnly efter att ha missat färjan så gick vi runt en stund till och kom till en butik som hette Nordic fusion. De sålde Marimekko tyger, kläder, servetter m.m. m.m. m.m., Ittalaprodukter, Efwa Attling smycken, Pilgrim och en massa annat skandinaviskt. Det var lite kul att gå runt och titta, kändes nästan lite exotiskt. Vi köpte varsin bit daim (såklart de hade svensk mat, leksandsknäcke, gottåblandat, kaviar, sill å sånt) och gick därifrån.

Paraden var kul att se, den var väääääldigt lång. Det var 250 grupper av deltagare, så det tog en stund plus att alla djuren får en plats i paraden. Vissa dansade, vissa slog på trummor, vissa visade upp lite traditionell dans och sång från Kina och vissa gick omkring som drakar så klart. Moa tyckte det var superskoj och hon vinkade och ropade glatt till alla deltagarna. Det var lite kallt så vi gick och åt en sen middag och gick sen hem. Paraden avslutades med ett jättefyrverkeri i darling harbour. Vi såg det inte för Moa är inte ett dugg förtjust i smällarna och dessutom, hur mycket nytt kan det bli? Nu är det sängdags så god natt kära vänner.

Till nästa gång, kramar

Vad vi inte visste när vi åkte mot Sydney var att det brann precis utanför Lakes Entrance. Vi tyckte det luktade rökt fisk när vi checkade in på hotellet, men det var det ju inte. När vi åkte på morgonen så hade de precis öppnat motorvägen, det hade ösregnat hela natten och därför släcktes branden naturligt. Vi åkte genom ett utbränt milslångt skogsområde. Från att ha kommit genom grön frodig skog till svarta pinnar med pyrande aska runtom på marken, så blir det rätt dramatiskt. Det var disigt av regnet och röken hängde fortfarande kvar över vissa delar av vägen. Eukalyptusskogen är van vid brand och har ett naturligt återhämtningssystem då rötterna växer djupt rakt ner så inom ett år eller två så är bladen tillbaka och marken runt om är täckt av grönska.

Vi stannade till och åt lunch i en supermysig fiskestad som hette Merimbula. Det såg precis ut som grekland och det var ca 36 grader varmt och 97 % luftfuktighet, så vi stannade inte så länge. Vi fortsatte vår resa som tog oss genom bergen och längs kusten mot Woollongong och Great Pacific drive. Vi körde på en väg som slingrade sig längs havet. Men igen, den som döpt vägen till Great Pacific drive har nog inte åkt här utan sett på kartan. Det var lika mycket inlandskörning som längs kusten. Visst, den har sina bitar som har fantastisk vy, men den varade i tio minuter av en och en halv timmes resa. Den avslutas genom en stor nationalpark, som vi fick köra igenom i mörkret. Supermysigt!! Efter en lång resa kom vi fram till Sydney vid 22, och det var 33 grader varmt. Inte så härligt. De hade haft 43 på dagen så vi är glada att vi kom fram nu istället.

Idag är det kinesiska nyåret. Dagen firade vi med att spendera i Manly. Ett område norr om CBD, med marknad, surfshoppar, mysiga pubar och caféer. Så klart blev det oväder när vi hade varit där ett tag så nu är vi på färjan tillbaka för att se på nyårsparaden. Gott nytt kaninår allihopa!!

Kram till nästa gång