Sägner, vin och Surfers
Vi åkte till Blue mountains och en ort som heter Katoomba för att titta på en klippformation som kallas the Three Sisters i Jamison valley. Det är enligt aboriginska sägner tre systrar som förvandlades till sten av deras äldste då de blev kära i tre pojkar från en annan stam. Det var förbjudet att blanda sig, så för att skydda dem förvandlade han dem till sten. Han dödades i strid innan han kunde förvandla tillbaka systrarna, och där står de än idag. De är väldigt vackra där de står i den gröna dalen. Det är eukalyptusträden som gett nationalparken dess namn. Det är eukalyptusolja som träden ger ifrån sig på bladen vilka i sin tur ger det blåa diset som lägger sig över bergen och skogen. Därav namnet Blue mountains.
Vi åkte sen linbana över till andra sidan dalen över till de gamla kolgruvorna. Banan går 450 meter ovan marken mellan klipporna (inte systrarna) och man kan se ett vackert vattenfall som nu hade gott om vatten som rann. Efter linbanan åkte vi världens brantaste tåg, 56 grader (nästan rakt ner) genom berget och dalen. Moa satt i babybjörnen och tyckte det var jättekul. De byggde en bergochdalbana här, kallad RockandRolla, för många år sedan som var tänkt att ge en upplevelse utan dess like. Kan tillägga att det aldrig gavs tillstånd att köra den pga säkerheten. Efter den snabba på 450 meter ner så gick vi en regnskogspromenad bland träden. Man går på en uppbyggd bro längs med alla träd. Det var mysigt med alla fåglar som sjunger bland de jättestora gummiträden och lianerna. Nästan så man hörde Tarzan svinga sig fram där. Sen tog vi bergsbanan upp (byggd i Schweiz) till toppen igen för att byta till linbanan för mera vyer. Så fort det går lägger vi upp bilder, det är svårt att beskriva hur det ser ut med ord.
Dagen efter var vi i hunter valley för mera vinprovning. Det kändes mycket annorlunda att komma till vingårdar där de nu skördar. I Yarra och Barossa så är det ännu några veckor kvar så där är det gröna frodiga plantor som står. Här var det tunga druvklasar som hängde på de trötta grenarna. Vi åkte till Lindemans och Rosemount Estate och provade först. Våra favoriter ägs båda av Fosters group så det blev två på en gång. Kan inte bli bättre. Det var en vacker vingård men som med alla andra stora så har vi sett att den "riktiga" vingården är en bit ifrån deras cellardoor. De har gårdar i både Yarra, Barossa, Hunter och i Limestone country i södra South Australia. Men vinet smakade fantastiskt och det är huvudsaken.
Vi köpte några flaskor med oss så vi kan njuta av det även i surfers paradise. Sen åt vi lunch på Roche wines, och fortsatte provandes på Tempus Two. En relativt ung vingård som tyvärr också smakade av sig på vinerna. De vi fick prova var goda men lite för tunna och intetsägande, och de flesta vinerna skulle gärna kunna stå i några år till för att få fram smakerna. Vi åkte vidare till the small winemakers centre som också här blandar fem av områdets små gårdar, bl.a. Thomas wines. Det var igen gott men den som egentligen var god och drickbar nu var the little winemakers '08 merlot. De andra skulle även dom tjäna på att ligga ett tag till. Mattias provade en Thomas shiraz och den sa sommeliereren att vinmakaren sagt att den inte bara kunde ligga i sex sju år till, utan den bör göra det. Då undrar jag i mitt stilla sinne, varför har man den på menyn överhuvudtaget? Det var otroligt kul att varit där, men jämfört med de övriga områdena var vi inte så värst imponerade.
Vi åkte vidare uppåt kusten och är nu äntligen tillbaka i Surfers Paradise och ska om tjugo minuter träffa en mäklare och förhoppningsvis skriva kontrakt. Så håll tummarna!! Det har varit en härlig resa men nu är vi alla tre färdiga med hotell och bilåkande för en bra tid framöver.
Men till nästa gång, kramar från oss
Vi åkte sen linbana över till andra sidan dalen över till de gamla kolgruvorna. Banan går 450 meter ovan marken mellan klipporna (inte systrarna) och man kan se ett vackert vattenfall som nu hade gott om vatten som rann. Efter linbanan åkte vi världens brantaste tåg, 56 grader (nästan rakt ner) genom berget och dalen. Moa satt i babybjörnen och tyckte det var jättekul. De byggde en bergochdalbana här, kallad RockandRolla, för många år sedan som var tänkt att ge en upplevelse utan dess like. Kan tillägga att det aldrig gavs tillstånd att köra den pga säkerheten. Efter den snabba på 450 meter ner så gick vi en regnskogspromenad bland träden. Man går på en uppbyggd bro längs med alla träd. Det var mysigt med alla fåglar som sjunger bland de jättestora gummiträden och lianerna. Nästan så man hörde Tarzan svinga sig fram där. Sen tog vi bergsbanan upp (byggd i Schweiz) till toppen igen för att byta till linbanan för mera vyer. Så fort det går lägger vi upp bilder, det är svårt att beskriva hur det ser ut med ord.
Dagen efter var vi i hunter valley för mera vinprovning. Det kändes mycket annorlunda att komma till vingårdar där de nu skördar. I Yarra och Barossa så är det ännu några veckor kvar så där är det gröna frodiga plantor som står. Här var det tunga druvklasar som hängde på de trötta grenarna. Vi åkte till Lindemans och Rosemount Estate och provade först. Våra favoriter ägs båda av Fosters group så det blev två på en gång. Kan inte bli bättre. Det var en vacker vingård men som med alla andra stora så har vi sett att den "riktiga" vingården är en bit ifrån deras cellardoor. De har gårdar i både Yarra, Barossa, Hunter och i Limestone country i södra South Australia. Men vinet smakade fantastiskt och det är huvudsaken.
Vi köpte några flaskor med oss så vi kan njuta av det även i surfers paradise. Sen åt vi lunch på Roche wines, och fortsatte provandes på Tempus Two. En relativt ung vingård som tyvärr också smakade av sig på vinerna. De vi fick prova var goda men lite för tunna och intetsägande, och de flesta vinerna skulle gärna kunna stå i några år till för att få fram smakerna. Vi åkte vidare till the small winemakers centre som också här blandar fem av områdets små gårdar, bl.a. Thomas wines. Det var igen gott men den som egentligen var god och drickbar nu var the little winemakers '08 merlot. De andra skulle även dom tjäna på att ligga ett tag till. Mattias provade en Thomas shiraz och den sa sommeliereren att vinmakaren sagt att den inte bara kunde ligga i sex sju år till, utan den bör göra det. Då undrar jag i mitt stilla sinne, varför har man den på menyn överhuvudtaget? Det var otroligt kul att varit där, men jämfört med de övriga områdena var vi inte så värst imponerade.
Vi åkte vidare uppåt kusten och är nu äntligen tillbaka i Surfers Paradise och ska om tjugo minuter träffa en mäklare och förhoppningsvis skriva kontrakt. Så håll tummarna!! Det har varit en härlig resa men nu är vi alla tre färdiga med hotell och bilåkande för en bra tid framöver.
Men till nästa gång, kramar från oss
Kommentarer
Trackback
