Off we go
Hej alla läsare,
då var vi igång igen. För er som läste vår tidigare blogg supermandownunder.blogg.se tänkte jag att jag skapar en där det kanske är lätt att komma ihåg namnet. För er andra, välkomna ändå!
Här följer en liten uppdatering på vår resa till Australien under den första tiden. Jag kommer att komma med regelbundna uppdateringar men den första kommer att bli lite kompakt då det hänt så mycket men ändå så lite.
Då så, efter viss försening så åkte vi! Stressigt och knasigt och jobbigt blev det, men vi kom iväg.
London var första anhalten, och det är ju inte så långt mellan Arlanda och Heathrow men Moa tyckte llivet var spännande och det tog inte lång tid innan liten sov i min famn. Skönt att veta att hon sover på flyget i alla fall! Känslan av att det inte skulle bli problem stämde, eftersom Moa ÄLSKAR att åka bil.
Stopp i London, sen vidare till Singapore. Tjo, 2,5 timmar mot 12 timmar och Moa har redan sovit en stund. Ja, vi kör väl igen då :). Moa får sitta i mitt knä, med ett eget bälte som är fäst till mitt. Starten går fint och Moa säger inte så mycket. Vi får vällingen värmd och vips, Moa sover - igen. Vi sitter längst fram och har en liten liggdel där Moa ska sova, men vi upptäcker rätt snabbt att Moa inte har något som helst intresse av att sova där. Så fort vi lägger henne ner, så vaknar hon och sätter sig upp. Vi beslutar att Moa snällt får sova i vår famn och det är ju så mysigt så det gör inget.
Vi kom fram till Singapore lagom till eftermiddagen (vi startade 22.30 från London och sen är det tidskillnad 7 timmar) och efter att knappt ha svalt flygplansfrukosten så kändes middag rätt långt borta. Men vi checkade in på hotellet, kom upp på rummet och gick ut för att gå lite.
Vilken fantastisk stad! Så sjukt ren, kändes nästan som att man behövde be om ursäkt när städarna varit där med sin mopp (för tredje gången). Och ja, tuggummi är olagligt att sälja och då också spotta ut det på gatan. Kanske inte dödsstraff för det, men nog näst intill! För det är superfint, men det är också mycket lagar som gjort att det ser ut som det gör.
Kaffe på starbucks, och sen promenera lite. Vi bodde på fina gatan där shoppingen är STOR. Louis Vuitton butiken är stor som NK, Gucci likaså. Små prylbutiker, blandat med toklyx i överflöd. Restauranger blandat med små matstånd (som såklart har den BÄSTA maten!).
Vi stannade i Singapore i några dagar och hann njuta av både värmen och ACn från galleriorna. Vi lämnade vår vagn hemma i Stockholm så vi bar omkring på Moa i babybjörnen. Både hon och alla runtomkring tyckte det var helt fantasktiskt. Alla ville hälsa och ta på henne, och Moa ville hälsa och ta på alla också. Asiater är så otroligt barnkära, och väldigt bra med små barn. Det klappades händer, tjoades och tjimmades runt oss, och det tog en liten stund att fatta att det inte var oss de pratade med, utan - så klart - Moa. Som självklart skrattade och klappade händer tillbaka.
Det är en stor stad med mycket att göra, så när vi stannar nästa gång kan vi utforska lite mer än vad vi gjorde nu. Nu blev det mer, strosa, äta, känna efter och vända på dygnet för Moa. Moa tyckte ju inte att det var sovdags klockan 22 längre (22-7 är ju 15 hemma så inte helt otippat) utan 2 på natten passade henne. Men hon ändrade sig rätt fort, tack å lov. Man är ju själv trött och omtumlad.
Så, nästa flyg till Brisbane gick på 8 timmar och Moa vaknade en gång, och förvandlades från ett charmtroll till den där bäbisen som folk runtomkring muttrar tyst för sig själva att vi ska få tyst på. Stackarn tror jag hade en mardröm för hon skrek som besatt! Men det var bara att tyst och lugnt försöka få henn på humör igen. Tio minuter senare, Moa toksover - Mattias toksover - jag tokvaken. Men jag ska inte skryta om att jag någonsin sovit på flygen varken till eller från Australien så det var ju inget nytt.
Då så, vi landar i Brisbane äntligen! Barnmaten är ju en fråga då, har man sett Gränsbevakarna Australien så blir man ju lite spak och funderar, får vi in detta? Men hur gör vi nu då, vi måste ha taxi med bilbarnstol, och det har ju inte alla taxibilar. Lite hjälp av taxisamordnaren och lite väntan på en halvtimme så var det fixat.
Lite nytt har det byggts, nya vägar och ett och ett annat nytt hus. Men det känns ändå som det var igår vi åkte härifrån. Vi landade innan vi kunde checka in, så vi fick ta Moa i babybjörnen och ta en promenad runt Brisbane.
Under en dryg vecka så åker vi runt till ställen i Brisbane där vi varit när vi varit här tidigare, en tur till Ikea, ner till Gold Coast och köpa vagn och kolla in Surfers Paradise, upp till Noosa där vi nu bor, tillbaka till Brisbane och hälsa på lite vänner, och till slut upp till Noosa för att flytta in i vårt penthouse i Sunshine Central.
Man måste ju säga at det är lite tufft att ha postadress Sunshine Beach! Fem minuter till stranden och sitter vi på balkongen på kvällen så hör vi vågorna slå mot stranden. Inte helt fel! Än så länge är det lite för kallt för att njuta av kvällarna vid grillen på balkongen, men det kommer snart.
Moa trivs jättebra, och självklart vi också här nere. Än så länge har vi som sagt bara bott in oss lite grann, men vi kommer att dela med oss av alla våra små och stora äventyr här nere. Värmen börjar göra sig påmind, trots att det de senaste dagarna ösregnat i stort sett hela tiden. För ett par dagar sen fick vi en månads nederbörd på ett dygn. Men det går från 14 på nätterna till 25 på dagarna så man ska absolut inte klaga.
Men från oss alla till er alla, många kramar till nästa gång!!
//Emma Mattias och Moa
då var vi igång igen. För er som läste vår tidigare blogg supermandownunder.blogg.se tänkte jag att jag skapar en där det kanske är lätt att komma ihåg namnet. För er andra, välkomna ändå!
Här följer en liten uppdatering på vår resa till Australien under den första tiden. Jag kommer att komma med regelbundna uppdateringar men den första kommer att bli lite kompakt då det hänt så mycket men ändå så lite.
Då så, efter viss försening så åkte vi! Stressigt och knasigt och jobbigt blev det, men vi kom iväg.
London var första anhalten, och det är ju inte så långt mellan Arlanda och Heathrow men Moa tyckte llivet var spännande och det tog inte lång tid innan liten sov i min famn. Skönt att veta att hon sover på flyget i alla fall! Känslan av att det inte skulle bli problem stämde, eftersom Moa ÄLSKAR att åka bil.
Stopp i London, sen vidare till Singapore. Tjo, 2,5 timmar mot 12 timmar och Moa har redan sovit en stund. Ja, vi kör väl igen då :). Moa får sitta i mitt knä, med ett eget bälte som är fäst till mitt. Starten går fint och Moa säger inte så mycket. Vi får vällingen värmd och vips, Moa sover - igen. Vi sitter längst fram och har en liten liggdel där Moa ska sova, men vi upptäcker rätt snabbt att Moa inte har något som helst intresse av att sova där. Så fort vi lägger henne ner, så vaknar hon och sätter sig upp. Vi beslutar att Moa snällt får sova i vår famn och det är ju så mysigt så det gör inget.
Vi kom fram till Singapore lagom till eftermiddagen (vi startade 22.30 från London och sen är det tidskillnad 7 timmar) och efter att knappt ha svalt flygplansfrukosten så kändes middag rätt långt borta. Men vi checkade in på hotellet, kom upp på rummet och gick ut för att gå lite.
Vilken fantastisk stad! Så sjukt ren, kändes nästan som att man behövde be om ursäkt när städarna varit där med sin mopp (för tredje gången). Och ja, tuggummi är olagligt att sälja och då också spotta ut det på gatan. Kanske inte dödsstraff för det, men nog näst intill! För det är superfint, men det är också mycket lagar som gjort att det ser ut som det gör.
Kaffe på starbucks, och sen promenera lite. Vi bodde på fina gatan där shoppingen är STOR. Louis Vuitton butiken är stor som NK, Gucci likaså. Små prylbutiker, blandat med toklyx i överflöd. Restauranger blandat med små matstånd (som såklart har den BÄSTA maten!).
Vi stannade i Singapore i några dagar och hann njuta av både värmen och ACn från galleriorna. Vi lämnade vår vagn hemma i Stockholm så vi bar omkring på Moa i babybjörnen. Både hon och alla runtomkring tyckte det var helt fantasktiskt. Alla ville hälsa och ta på henne, och Moa ville hälsa och ta på alla också. Asiater är så otroligt barnkära, och väldigt bra med små barn. Det klappades händer, tjoades och tjimmades runt oss, och det tog en liten stund att fatta att det inte var oss de pratade med, utan - så klart - Moa. Som självklart skrattade och klappade händer tillbaka.
Det är en stor stad med mycket att göra, så när vi stannar nästa gång kan vi utforska lite mer än vad vi gjorde nu. Nu blev det mer, strosa, äta, känna efter och vända på dygnet för Moa. Moa tyckte ju inte att det var sovdags klockan 22 längre (22-7 är ju 15 hemma så inte helt otippat) utan 2 på natten passade henne. Men hon ändrade sig rätt fort, tack å lov. Man är ju själv trött och omtumlad.
Så, nästa flyg till Brisbane gick på 8 timmar och Moa vaknade en gång, och förvandlades från ett charmtroll till den där bäbisen som folk runtomkring muttrar tyst för sig själva att vi ska få tyst på. Stackarn tror jag hade en mardröm för hon skrek som besatt! Men det var bara att tyst och lugnt försöka få henn på humör igen. Tio minuter senare, Moa toksover - Mattias toksover - jag tokvaken. Men jag ska inte skryta om att jag någonsin sovit på flygen varken till eller från Australien så det var ju inget nytt.
Då så, vi landar i Brisbane äntligen! Barnmaten är ju en fråga då, har man sett Gränsbevakarna Australien så blir man ju lite spak och funderar, får vi in detta? Men hur gör vi nu då, vi måste ha taxi med bilbarnstol, och det har ju inte alla taxibilar. Lite hjälp av taxisamordnaren och lite väntan på en halvtimme så var det fixat.
Lite nytt har det byggts, nya vägar och ett och ett annat nytt hus. Men det känns ändå som det var igår vi åkte härifrån. Vi landade innan vi kunde checka in, så vi fick ta Moa i babybjörnen och ta en promenad runt Brisbane.
Under en dryg vecka så åker vi runt till ställen i Brisbane där vi varit när vi varit här tidigare, en tur till Ikea, ner till Gold Coast och köpa vagn och kolla in Surfers Paradise, upp till Noosa där vi nu bor, tillbaka till Brisbane och hälsa på lite vänner, och till slut upp till Noosa för att flytta in i vårt penthouse i Sunshine Central.
Man måste ju säga at det är lite tufft att ha postadress Sunshine Beach! Fem minuter till stranden och sitter vi på balkongen på kvällen så hör vi vågorna slå mot stranden. Inte helt fel! Än så länge är det lite för kallt för att njuta av kvällarna vid grillen på balkongen, men det kommer snart.
Moa trivs jättebra, och självklart vi också här nere. Än så länge har vi som sagt bara bott in oss lite grann, men vi kommer att dela med oss av alla våra små och stora äventyr här nere. Värmen börjar göra sig påmind, trots att det de senaste dagarna ösregnat i stort sett hela tiden. För ett par dagar sen fick vi en månads nederbörd på ett dygn. Men det går från 14 på nätterna till 25 på dagarna så man ska absolut inte klaga.
Men från oss alla till er alla, många kramar till nästa gång!!
//Emma Mattias och Moa
Kommentarer
Trackback
